Debatt

Kvinnors pensioner ofta skamligt låga

Debattörerna: Ingen ska leva i fattigdom efter att ha slitit ett helt yrkesliv

Många som arbetat upp emot 40 år får inte ut en rimlig pension för att klara sig – en klart underbetyg för dagens pensionssystem, anser debattörerna.

DEBATT. Trots att ha slitit ett helt yrkesliv får många kvinnor så liten pension att de riskerar att leva sina sista år i fattigdom. Pensionssystemet måste ändras så att dessa kvinnor efter ett helt arbetsliv får pensioner som det faktiskt går att leva på.

Det brukar sägas att upp emot 40 års heltidsarbete och tjänstepension ger en rimlig pension. Men i många fall räcker det inte, särskilt för kvinnor. Trots många års arbete får hälften av alla kvinnor i Sverige så mager pension att delar av den kommer från garantipensionen. Bland Kommunal, Handels och Hotell- och restaurangfackets medlemmar är det ännu fler som är beroende av garantipension.

Så här var det inte tänkt att pensionssystemet skulle fungera – garantipensionen är nämligen ett grundskydd för de som har arbetat lite eller inte alls. Det är oacceptabelt att många, framför allt kvinnor, får så låg pension.

En undersköterska född 1950 som arbetat på 95 procent av heltid i 40 år och har tjänstepension får i dag drygt 11 100 kronor/månad i nettopension, varav en mindre del garantipension. En butiksanställd som i 38 år arbetat heltid får en nettopension på cirka 11 050 kronor i månaden medan en servitris som arbetat på 90 procent av heltid under 42 år får en nettopension på 10 500 kronor varje månad – båda blir delvis beroende av garantipension.

Samtidigt ligger EU:s gräns för risk för fattigdom på 11 100 kronor netto per månad.

Att personer som jobbat så länge och så mycket inte får ut mer i pension är skamligt. Efter ett helt arbetsliv ska inte pensionen behöva bli så låg att grundskyddet måste träda in. Om inget görs kommer antalet pensionärer med låg ekonomisk standard att öka kraftigt i framtiden – merparten av dem är kvinnor.

En del av förklaringen ligger i arbetslivet: kvinnor har överlag lägre inkomster, är hemma mer med barnen och jobbar i högre utsträckning deltid och på visstid. Det är bra att Pensionsgruppen nyligen tagit initiativ till att titta på hur pensionerna kan bli mer jämställda. Men det tar lång tid innan sådana förändringar får effekt – kanske en hel generation innan vi märker någon skillnad.

Därför måste det omgående till åtgärder som gör att människor, ofta kvinnor, efter ett helt arbetsliv får pensioner som det faktiskt går att leva på. Pensionsgruppen, och i förlängningen riksdag och regering, måste ta sitt ansvar och tillsätta en genomgripande översyn av hela pensionssystemet.

Vi menar att det är ett tydligt misslyckande att pensionssystemet inte klarar av att betala ut rimliga pensioner, ens efter 40 års arbete.

Pensionsavgiften på 18,5 procent måste höjas så att mer pengar kommer in i systemet. Det så kallade taket, över vilket löntagares pensionsavgifter går som skatt till staten och inte in i systemet, bör också tas bort. Eftersom allt fler riskerar att blir beroende av garantipension bör den följa löneutvecklingen i stället för ett prisindex.

Att pensionssystemet ska klara av att betala ut pensioner som det går att leva på är inte mycket begärt. Den som jobbat och slitit ett helt arbetsliv ska inte behöva leva i fattigdom på ålderns höst.

Annelie Nordström

Christina Rogestam

Susanna Gideonsson

Therese Guovelin

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Annelie Nordström, ordförande Kommunal

Christina Rogestam, ordförande SPF Seniorerna

Susanna Gideonsson, ordförande Handels

Therese Guovelin, ordförande Hotell- och restaurangfacket

DEBATTEN

EU:s fattigdomsgräns är 11 100 kronor i månaden. Pensionen för många, framför allt kvinnliga, pensionärer ligger under den gränsen trots ett helt yrkesliv bakom sig. "Det är oacceptabelt. Nu krävs det en genomgripande översyn av hela pensionssystemet", skriver debattörerna.