ÅSIKT

Fridolin saknar idéer för svenska skolan

Christer Nylander, L: MP:s enda plan verkar vara att få sitta i regeringen

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Det har nu gått över 400 dagar sedan Gustav Fridolin klev in på utbildningsdepartementet. Miljöpartisterna har sedan dess fått använda mycket av sin tid åt att försöka förklara varför man sviker sina ideal. Det har handlat om kolkraft, förbifarten i Stockholm, Bromma flygplats och stängda gränser. Listan kan göras lång över svikna vallöften. Skolpolitiken är inget undantag. I valrörelsen lovade Fridolin att man inte skulle införa ett kommunalt veto. Två månader senare hade regeringsmakten fått utbildningsministern att svika det löftet till väljarna.

Ett av få löften man faktiskt levt upp till är att införa ett reformstopp i svensk skola. Tyvärr. För att vända skolans utveckling behövs nämligen fler reformer – inte reformstopp.

Svensk skola har stora utmaningar på både kort och lång sikt. På kort sikt behöver vi klara av den akuta flyktingkrisen. Det är bra att vi där för breda samtal och åstadkommer breda lösningar. I det långa perspektivet handlar det om att Sverige återigen ska bli en framgångsrik kunskapsnation i världsklass. Svensk skola ska bli en av de tio bästa i världen. Alliansregeringen genomförde därför omfattande reformer. Vi införde en ny lärarutbildning, fler och tidigare betyg, nya läroplaner, ny skollag, ny gymnasieskola, speciallärarutbildning, lärarlegitimation och vi öronmärkte statliga miljarder till högre lärarlöner genom förstelärarreformen (karriärtjänster). Men arbetet måste fortsätta.

Sverige står i ett avgörande vägval. OECD konstaterar att läraryrkets status måste höjas, att styrningen på kommunal nivå fungerar dåligt och att svenska studenters egna förväntningar är relativt låga i jämförelse med andra länder. Liberalerna anser att vi behöver vi öka attraktiviteten i läraryrket, tydliggöra kunskapskraven och för att förbättra styrningen vill vi flytta ansvaret för skolan från kommunerna till staten. Fridolin vill fortsätta att göra ingenting. Den politiska ledningen på utbildningsdepartementet tycks saknas både ork och idéer.

I dag debatteras och antas budgeten för utbildningsområdet för 2016. Det är nu det blir tydligt att regeringen inte har någon plan vad de vill med den svenska skolan. När vi tog över makten 2006 gick vi in med en tydlig reformagenda och en tydlig idé om vad vi ville uppnå. Vi ville återupprätta kunskapsskolan och vi genomförde den största förändringen av skolan sedan 1840-talet. Regeringen saknar ett mål vad de vill med svensk skola. Det är allvarligt. Idélösheten leder till osammanhängande förslag.

OECD har pekat ut utmaningarna för svensk skola, men Gustav Fridolin begraver allt viktigt reformarbete i en skolkommission. Visst fattas en del beslut. De reformer alliansen genomförde får vara kvar, det är bra. Statlig satsning på höjda löner är bra. Att man lyssnar på Liberalernas och övriga oppositionspartiers förslag om förbättrad skolgång för nyanlända är bra. Men det som saknas är ett svar på skolans stora framtidsutmaningar. I stället kommer förslag som snarare går emot de uppmaningar OECD givit oss, så som att förtydliga vem som har ansvar för skolan.

Med Fridolin vid rodret har till exempel staten tagit på sig ansvar för skolgårdar och hygienen på skoltoaletterna. När det efterfrågades tydligare styrning svarade alltså regeringen med att göra ansvarsutkrävandet ännu otydligare.

Fridolin och MP:s enda plan verkar ha varit att få sitta i regeringen. Vad som skulle göras med Sverige i allmänhet och skolan i synnerhet skulle på något sätt lösas av sig själv. Så blev inte fallet. Politik löser sig inte av sig själv. Jag tror att Fridolin vill väl. Men det räcker inte att vilja. Man måste också ha en idé om hur man vill att skolan ska utvecklas och en sådan övergripande idé saknar tyvärr den nuvarande regeringen.

Christer Nylander

Vice ordförande i utbildningsutskottet (L)