ÅSIKT

Min fusklapp inför kvällens SVT Debatt

Debattören: Det är en lejongrop – men vissa saker måste sägas om Danmark och jämställdhet

Sonja Schwarzenberger.
Sonja Schwarzenberger.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Jag är på väg till det sista avsnittet av vår tids gladiatorspel – SVT Debatt. Det är det allra sista avsnittet och de tänker avsluta med en riktig smäll: landskamp i jämställdhet mellan Sverige och Danmark. Temat lyder ”Är svenska män förtryckta?” Jag räknar med att hamna i ett praktgräl med danska biologister.

Så varför självmant hoppa ned i denna lejongrop där ingen kommer ut med hedern i behåll?

Jo, för att det finns saker som måste sägas. Jag skrev en lapp till mig själv för att påminna mig om dem:

Om vi följer en genomsnittlig man och kvinna genom livet är skillnaden mellan deras inkomster 3,6 miljoner kronor.

Det är lika mycket pengar som om vi gav en Mac book air i månaden gratis till alla killar i 30 år.

För det är fortfarande män som i högst grad jobbar på välavlönade poster medan kvinnor arbetar i de lågavlönade branscherna, med otrygga villkor, deltid och tar huvudansvar för barnen.

För att Danmark var på väg att införa tre så kallade pappamånader – men förslaget är lagt på is och liksom i Sverige är det närmast politiskt självmord att driva frågan om individualiserad föräldraförsäkring. Alltså tanken om att dela lika på ansvaret för barnen.

Danska pappor tar i dag ut i snitt 7 procent av föräldraledigheten.

Svenska pappor 25 procent. Inget annat har haft så stor betydelse för de siffrorna än de öronmärkta månaderna.

Vilka andra vinster skulle vi göra samhällsekonomiskt om vi delade lika? Familjer skulle i det långa loppet tjäna ekonomiskt på det. Kvinnor skulle kunna leva på sina pensioner. Vad skulle det göra med barnen och männen?

Våldet. Påminn dem om hur män och pojkar drabbas av andra mäns och pojkars våld. På fyllan, på skolgården, efter matchen. Påminn dem om kvinnorna som blir slagna, knuffade och skrämda i sina hem. Av sina älskade. Av pappor. 

Berätta vad forskningen säger om hur kroppsfixering och ätstörningar hänger ihop med att matas med retuscherade, ouppnåeliga kroppar. Berätta hur viktigt det fortfarande är för flickor och kvinnor att stämma överens med de där bilderna. Resonera om hur det kan tänkas påverka tjejers förhållande till sina kroppar när de har sex. Deras självförtroende. Deras möjlighet att slappna av. Deras njutning. Nästa gång ni trycker upp en naken kvinna på en ölflaska kanske hon skulle kunna onanera? Ni vet, som det faktiskt ser ut när hon NJUTER, inte poserar för att någon annans njutning.

Nu är det snart dags. Jag upprepar det jag lovat mig själv sedan jag bestämde mig för att vara med:

Vad som än händer i studion, bli inte arg. De andra kommer med största säkerhet få tala längre, långsammare och utan att behöva grunda sig i fakta. Frågeställningen kommer vara på deras planhalva. Även om de tar in kryptonit – bli inte arg. Kom ihåg att kvinnor måste vara betydligt smartare, snabbare, snyggare och lugnare än män för att uppfattas som lika kunniga, trygga och rimliga. 

Vad de än säger: minns att svenska städerskor och danska vårdbiträden vet att feminismen inte gått för långt. Det är deras utslitna kroppar, deras otrygga anställningar, låga löner, deltidsnormer och deras ansvarskänsla för både sina egna och våra barn och gamla som betalar det högsta priset för ojämlikheten. Undersköterskor. Mammor.  Bussförare. Förskolelärare. Syrror. Minns dom.

Fråga hur det kom sig att hela det danska research och producentteamet på plats i Sverige bestod av män. Har de möjligen behov av feministisk arbetskraft på DR? I så fall har de en potentiell kärleksinvandrare i dig. Svenskarna fick Skavlan. Danskarna kan få Sonja.

Anledningen till att hoppa ned i Lejongropen är att Debatt trots eller på grund av sin image som fiskslagsmål i bästa Asterix och Obelixanda, når en halv miljon tittare. Människor jag inte når i andra kanaler. Danskar jag förtvivlat gärna vill nå fram till. Det är möjligen naivt, men jag ser inga alternativ. För om vi inte förmår göra en radikal förändring kommer de fortsätta betala. Kvinnorna, undersköterskorna, flickorna, pensionärerna, pojkarna.

Sonja Schwarzenberger

Journalist och debattör