Debatt

Sänk arvodet för topparna i facket

Jenny Bengtsson, Hotell- och restaurang: Inte ok att våra fackliga företrädare lever lyxliv

DEBATT. Skandalen är ett faktum. Tidningsrubrikerna avlöser varandra och läget är, milt sagt, inte bra. Kommunal, förbundet med en halv miljon medlemmar, har en ledning som inte skött sig och det kommer säkert att komma fler avslöjanden framöver. Det går inte att komma ifrån eller blunda för. Och det går givetvis inte att försvara.

Med all rätt är folk besvikna och ledsna. Jag är också ledsen, på gränsen till uppgiven, över det som händer. Inte bara är det fruktansvärt illa att det händer över huvud taget men det är om möjligt också ännu sämre i vilket läge detta händer. Vi är på väg in i avtalsrörelse. Villkor, löner och inflytande för arbetstagare ska förhandlas fram för miljontals anställda. Sådana förhandlingar vinner vi enade och förlorar splittrade.

Mina kamrater och kollegor ”på golvet” pratar. Vad ska man ha facket till om facket beter sig som bolagsdirektörer och fifflare? Det är naturligt att dessa frågor dyker upp nu. Och det är klart att frågan är rättfärdigad. Men nu mer än någonsin behöver vi kunna se framåt och ifrågasätta samtidigt. Och det kanske allra viktigaste: facket är inte några individer i ledande befattning.

Facket är alla vi – vi som arbetar, vi som valt att förena oss för att driva gemensamma krav mot arbetsgivarna. Facket är vi: miljoner medlemmar och tusentals fackligt förtroendevalda och skyddsombud ute på arbetsplatserna, långt från toppvåningar på Sveavägen och lyxiga middagar med bjudsprit. Vi tar fighten för varandra varje dag. Vi står upp mot chefer som behandlar oss illa, vi skyddar varandra och vi kämpar, närmast outtröttligt, för att arbetsmarknaden ska bli en bättre plats. För alla.

Samtidigt som situationen just nu är beklaglig kan den också vara en dörröppnare för diskussion och förändring inom rörelsen. Det finns ett flertal frågor som är värda att lyfta och göra upp med som skulle kunna reparera mycket och stärka rörelsen.

Vi behöver minska avståndet mellan fackens yttersta ledningar och medlemmar och förtroendevalda ute på arbetsplatserna. Det är sjävklart att det sticker i ögonen på många när högt uppsatta fackliga företrädare kan leva lyxliv medan medlemmar vänder på prislappar i affären. Arvodena till LO:s ledning och de olika förbundens ledningar behöver ses över. Sänkas.
Dessa bestäms förvisso i de demokratiska leden, på kongresser och av valda styrelser, men frågan om arvodena och ersättningar till topparna är också tabubelagd. Man pratar inte om den, men de flesta vet att det i dag finns tydliga och stora ekonomiska skillnader mellan arbetstagare och de yttersta företrädarna för facken. Det skapar irritation och avstånd.

Argumenten till de höga arvodena brukar vara att ”hitta rätt folk”. Det, för mig, är ett argument att sänka arvodena. Är man i rörelsen av själ och hjärta tvekar man inte på att kämpa sida vid sida med de man företräder. Då är det inte försvarbart att tjäna uppåt tre eller fyra gånger så mycket som medlemmarna gör. Bäst vore om ledningarna själva i detta läge föreslår sänkningar. För att visa på genuinitet, om inte annat.

Nästa fråga handlar om representation och demokrati. Fackförbunden är utpräglade i demokratiska strukturer. Men liksom i alla andra delar av samhället har också våra föreningar svårt att, på riktigt, låta alla delta i demokratin på samma villkor. Att införa rotationsprinciper för ledande befattningar och göra upp med såväl den mansnorm som den vithetsnorm som präglar ledningarna skulle göra mycket för rörelsen. Det skulle få den att växa, när fler kan känna igen sig i sina företrädare.

Slutligen – till alla oss som finns ute på arbetsplatserna. Det är vi som är facket. Och vi måste hålla ihop. Arbetsgivarna och näringslivet – alla de som tjänar pengar på att vi splittras – de sitter och myser nu. Ge dem inte nöjet att trampa på oss. Inte för något.

Jenny Bengtsson

Ordförande Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland

Ordinarie ledamot i förbundsstyrelsen