Debatt

Skyll inte på oss vid friande våldtäktsdom

Domare: Myterna om dagens jurister stämmer inte med verkligheten

DEBATT. Att domar i våldtäktsmål berör är inte konstigt. Oavsett utgången i rättsprocessen så finns där ett personligt lidande. Att sortera in allt detta under regler och paragrafer framstår inte sällan som känslokallt.

Ofta är det de friande domarna som leder till att debatten blossar upp. När en misstänkt frias från en anklagelse om våldtäkt handlar det ibland om att bevisningen inte är tillräckligt stark. Ord står mot ord. Att rucka på det höga krav som uppställs för att döma någon för brott är nog ingen seriös debattör intresserad av. En fällande dom måste bygga på att det är ställt bortom rimligt tvivel att en person begått det brott hen anklagas för.

Om man vill få till stånd en förändring bör i stället fokus riktas mot åtgärder som faktiskt går att genomföra utan att grundläggande rättsstatliga principer kastas överbord. Det kan till exempel handla om hur polis och åklagare kan förbättra sina utredningar.

Vi ser också fall där det är svårt att fastställa om det förekommit den typ av utnyttjande som krävs för att det ska vara fråga om ett brott. Det handlar ibland om fall då unga personer har haft sex i berusat tillstånd och det i efterhand är svårt att klarlägga vad som kan ha varit en oövertänkt handling i stunden, med ångest och olustkänslor som följd, och vad som bevisligen varit ett övergrepp i lagens mening.

Det kan i andra fall handla om en ung person som känner pressen att ställa upp på grund av upplevda förväntningar. Oavsett vad som är brottsligt i dessa sammanhang så finns här uppenbara utmaningar för föräldrar, skolan och samhället i stort. Att tala om könsnormer, sexualitet och respekt.

Ibland ser vi en tendens att peka på domarna, när man egentligen borde föra en politisk diskussion. Vi har bland annat upplevt demonstrationer utanför Svea hovrätt med krav på att införa en så kallad samtyckeslagstiftning, vilket är en politisk fråga. Domare ska givetvis följa gällande lagstiftning. Annars skulle vi ha en rättsordning som behandlade lika fall olika. Och medborgarna skulle inte kunna förutse vad som är/inte är brottsligt.

Ibland hör man att domarna har en föråldrad syn på offer för sexualbrott. Det är därför de dömer som de gör. Man kan nästan se de där domarna framför sig. Gamla konservativa gubbar som lever sina liv fjärran från verkligheten.

Tongångarna känns igen från profilerade samhällsdebattörer. Om bara domarna kunde vara lite mer moderna så kommer nog allt ordna sig – fler kommer att dömas!

Tyvärr befäster dessa debattörer folks fördomar om hur det ser ut på våra domstolar. Fast sanningen är en annan. I dag är 57 procent av landets domare kvinnor. Och den genomsnittlige domaren är 44 år gammal. Redan med hänsyn till dessa yttre faktorer så går det alltså att ifrågasätta den bild som förmedlas.

Desto viktigare är dock att de som arbetar på våra domstolar i dag, domare och övriga, inte alls lever i någon parallellvärld med en moraluppfattning som fastnat på 1800-talet. De som får en inblick i hur dagens domstolar fungerar, och vilka som arbetar där, är medvetna om det. De är dock förhållandevis få.

Här har domstolarna själva ett ansvar. Det handlar om att delta i samhällsdebatten, aktivt ta emot besökare från allmänheten och berätta om domstolens verksamhet.

Som yrkesverksamma domare är det tråkigt att höra när myter sprids om dagens domare. De stora förlorarna är dock brottsoffren. När man ägnar sig åt att problematisera domarnas moralsyn så tar man samtidigt fokus från de verkliga problemen. Och risken för att brottsoffer slutar anmäla brott på grund av att man tappat förtroendet för rättsapparaten ökar.

Per Claréus

Erica Forsberg

Karl Hägg

Helena Jacobsson

Evelina Sandgren

Christina Weilander

Ronja Wildenstam

FAKTA

DEBATTÖRERNA

Per Claréus

Erica Forsberg

Karl Hägg

Helena Jacobsson

Evelina Sandgren

Christina Weilander

Ronja Wildenstam

Samtliga är domare vid Svea hovrätt.

DEBATTEN

Friande domar i flera uppmärksammade fall de senaste åren har gjort att många frågar sig om domstolarna klarar av att döma vid sexbrott. Ofta pekas domarkåren ut som problemet. Men sanningen är en annan – och stora förlorarna är dock brottsoffren, skriver dagens debattörer.

GE OSS FEEDBACK
MEST LÄST