ÅSIKT

Höj din röst – ställ krav på dina ledare

Kofi Annan: Så kan vi alla påverka när politikerna sviker

Världen har ingen kunskapsbrist – bara en ledarskapsbrist, skriver Kofi Annan, tidigare generalsekreterare i FN.
Foto: Foto: MAGNUS SANDBERG
Världen har ingen kunskapsbrist – bara en ledarskapsbrist, skriver Kofi Annan, tidigare generalsekreterare i FN.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Vad har narkotikahandeln gemensamt med dödstalen i ebola-epidemin? Eller med vårt misslyckande att hittills hantera klimatförändringarna (Paris-avtalet utgör trots allt bara början på en resa, inte slutet), eller med säkerhetsrådets oförmåga att få slut på våldet i Syrien och Irak?

Jo, i var och ett av dessa exempel, som vid så många andra kriser, saknas i grund och botten en politisk vilja och ett ledarskap. Ett enögt, kortsiktigt egenintresse överskuggar förståelsen för hur beroende vi är av varandra i en verkligt global värld.

Ta ebola till exempel. I 40 år har vi känt till sjukdomen och vilken fruktansvärd risk den utgör – ändå har vi inte kunnat hantera den på ett effektivt sätt. Först när dödstalen rusade, gränser stängdes och rädslan för en global epidemi började sprida sig, lyckades vi mobilisera de resurser som behövdes.

Klimatförändringarna, som kanske är vår svåraste utmaning, splittrar bara politiska kretsar. I forskningsvärlden har man varit överens om behovet av handling i flera år före Paris-avtalet – men vi vet fortfarande inte om världens ledare kommer att kunna samla den politiska vilja som krävs för att faktiskt implementera avtalet.

Narkotikahandel hotar fortfarande inte bara folkhälsan och människors säkerhet, utan underminerar dessutom hela politiska system. Ändå är många länder fortfarande ovilliga att medge att ”kriget mot narkotikan” har misslyckats, och istället antagit en mer faktabaserad metod som faktiskt fungerar.

Även inom ekonomi och diplomati ser vi misslyckanden. Att hårdare slå ner på skattesmitare och använda de indrivna pengarna till investeringar i (gratis) offentlig välfärd är två enkla sätt att agera mot de växande och skadliga klyftorna i världen. I år kommer vi att se förmögenheten hos världens rikaste procent överskrida den hos resterande 99 procent.

FN:s säkerhetsråd fortsätter att spegla de geopolitiska förutsättningar som gällde 1945, snarare än de som gäller i dag. Möjliga reformer blockeras själviskt, trots att vi kan förlora det enda överstatliga forum vi har för att lösa frågor om krig och fred, om rådet förlorar sin legitimitet.

Vi har tillräcklig expertis, erfarenhet och evidens för att kunna tackla dessa och andra problem. Det som hindrar oss är en brist på ledarskap som kan samla tillräcklig politisk vilja för att leverera lösningar. Med andra ord: världen har ingen kunskapsbrist – bara en ledarskapsbrist.

Så hur kan vanliga medborgare bidra till de förändringar som behövs och stötta sina politiker så att de faktiskt vågar leda? Jag har tre tydliga svar.

1. Du som bor i ett land med ett flerpartisystem – använd din rösträtt. Det kan låta övertydligt och gammalmodigt men det är faktiskt viktigare än nånsin.

Statistik visar att unga människor i allt högre utsträckning inte använder sig av sin demokratiska rättighet att rösta. I alla europeiska länder är det fler äldre än unga som röstar. Rösten från dem som, naturligt nog, har ett mer långsiktigt perspektiv på utvecklingen måste tydligt höras.

2. Höj rösten extra i frågor som engagerar dig.

I vår digitala tidsålder har enskilda makt på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. Du har inte bara tillgång till mer information än någon generation före dig, du har också möjligheten att nå fler än någonsin. Om du inte kampanjar för dina lösningar så kommer utrymmet att fyllas av dem med extrema ståndpunkter, eller så låter du politikerna strunta i problemen.

Den kamp mot hiv/aids som fördes under min tid inom FN åstadkom påtagliga framsteg, tack vare en engagerad, välorganiserad och extremt högljudd grupp av organisationer i civilsamhället, som satte press på de politiker som fattade besluten och på läkemedelsindustrin. Den typen av aktivism behövs även i dag, för att pressa våra ledare till effektiva och långsiktiga grepp mot narkotikahandel och klimatförändringar. Vi behöver sansade röster som kan återta våra torg, inte minst på nätet, som i dag har blivit en tummelplats för krafter som vill se ensidigt handlande i stället för gemensamt, ultranationalism och identitetspolitik.

3. Använd din konsumentmakt, som nu är större än någonsin tidigare.

Varje gång du köper en vara eller en tjänst så stöttar du ett företag. Innan du bestämmer dig för vilka sneakers du ska köpa, eller vilken finansiell tjänst du ska använda, fundera på hur företaget drivs. Det finns massor med information om detta. Genom vår gemensamma köpkraft kan vi höja standarden och sätta agendan för dessa frågor.

När ledare inte klarar av att leda har jag vid många tillfällen sett hur de i stället följer den folkliga opinionen. Låt oss se till att vi under 2016 använder vår gemensamma makt till något gott. Som den politiska filosofen John Stuart Mill sa för 150 år sen: ”För att nå sina mål behöver onda människor inget mer än att goda människor bara ser på och ingenting gör”.

Kofi Annan

Ordförande i The Kofi Annan Foundation

Tidigare generalsekreterare i FN

Mottagare av Nobels fredspris 2001