Debatt

Våra sjukhus bombas – och världen tittar på

Läkare utan gränser: Regeringen måste kräva garantier för att krigsbrotten upphör

En anställd på Läkare utan gränser tittar på förödelsen efter USA-attacken på sjukhuset i Kunduz, Afghanistan. Vår personalen fortsätter att gå till jobbet varje morgon – trots att de förmodligen är livrädda hela tiden, skriver debattören.

DEBATT. Tre attacker på Läkare Utan Gränsers sjukhus på tre månader. Endast i Jemen. Det är inte isolerade händelser utan tecken på en oroväckande global trend med attacker mot civila och humanitära mål som sjukhus, skolor och marknader. 

Ännu mer oroande är att det görs medan omvärlden tyst tittar på. Nu uppmanar vi Sverige att ta strid för krigets lagar och kräva garantier från stridande parter att de respekteras.

Det är en skrämmande tankeövning: Tänk dig att du är skadad och behöver vård. Samtidigt riskerar du ditt liv om du lyckas ta dig till sjukhuset. Om det över huvud taget finns kvar – kanske är sönderbombade ruiner det enda som möter dig.

Så här ser det ut för många människor i dagens konfliktområden. Det är inte bara i Jemen vi ser hur sjukhus och vårdpersonal attackeras.

Den hittills dödligaste attacken inträffade i Afghanistan den 3 oktober i fjol: 42 döda. Under samma månad bombades 12 sjukhus endast i norra Syrien, och sedan början av 2016 har 13 vårdinrättningar i Syrien attackerats. En av attackerna i Jemen, i Razehdistriktet, den 10 januari, resulterade i sex döda. Den 21 januari dödas en ambulansförare när han kom för att hjälpa de som skadats i tidigare attacker.

Över 80 procent av de humanitära behoven i världen i dag finns i konfliktområden, enligt FN-organet OCHA. Skriande behov som sjukvårdspersonal gör sitt yttersta för att möta, många gånger med risk för sitt eget liv. Jag har själv jobbat på ett sjukhus i Jemen, inte långt ifrån Razeh och Dahyan där två av attackerna inträffade.

Jag är full av respekt för sjukhuspersonalen som fortsätter att gå till jobbet varje morgon – trots att de förmodligen är livrädda hela tiden. Oavsett anledningen till attackerna leder de till att opartisk humanitär hjälp inte längre kan garanteras eftersom de som levererar den gör sig själva till måltavla.

USA tog på sig ansvaret för attacken mot vårt fullt fungerande traumasjukhus i Kunduz, Afghanistan. Men deras version av händelsen, som ändrades upprepade gånger dagarna efter attacken, är att den var ett misstag. Afghanska myndigheter lade också fram olika versioner av sin syn på händelsen. Förklaringar som lämnar oss med fler frågor än svar. I Jemen, där den saudiledda koalitionen regelbundet bombar i civila områden, tar ingen ansvar för attackerna eller så bortförklaras de som oavsiktliga. En av de frågor vi ställer oss är om de stridande parterna har dålig kännedom om krigets lagar, eller om de helt enkelt struntar i dem?

Om vi ska kunna upprätthålla krigets lagar, som reglerar hur krig får föras och hur civila ska skyddas, måste de som utför attackerna hållas ansvariga och oberoende utredningar genomföras. Attacker mot civila kan inte bara få banaliseras som misstag.

Stridande parter har en skyldighet att minimera förlusten av civila liv. Detta borde också vara ett mål i sig, inte något man eftersträvar för att slippa åtal. Om arméer i allt större utsträckning ursäktar sina feltramp som ”misstag”, och detta godtas utan krav på förklaring, ger omvärlden dem ett alibi för att fortsätta på det inslagna spåret. Ett slags frikort att begå krigsbrott utan risk för åtal.

Sverige säger sig vara en stark röst som värnar och utvecklar den internationella humanitära rätten och fastslår i sin policy för humanitärt bistånd att ”i väpnad konflikt…, är humanitärt bistånd ett av de mest verkningsfulla och handgripliga medlen för att lindra nöden hos drabbade människor”.

Fint så, använd nu denna starka röst till att med kraft fördöma dessa händelser. I maj äger det första humanitära världstoppmötet någonsin rum. Det är ett gyllene tillfälle för Sverige att lyfta frågan om skydd av civila och humanitär hjälp.

Men vi kan inte vänta till dess, med risk att ännu fler sjukhus bombas under tiden. Vi förväntar oss av den svenska regeringen att den redan nu kräver garantier av stridande parter, inklusive koalitioner och Nato, att sjukhusbombningarna genast upphör och att potentiella brott mot krigets lagar utreds av oberoende instanser.

Det som pågår just nu i Jemen, Syrien och Afghanistan är inte bara en fråga om liv och död för tusentals människor. Det är en fråga om huruvida humanitära insatser över huvud taget är möjliga i konflikter.

Katrin Kisswani

Ordförande Läkare utan gränser Sverige

 

 Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

GE OSS FEEDBACK