Jag är fast i skuldträsket!

Min löneutmätning baseras på en snittlön, inte min egentliga månadslön. För några dagar sedan besökte jag kronofogden för att be dem beräkna det på min egentliga månadslön. Min tanke var att jag då med några timmars övertidsarbete i månaden skulle kunna påverka min ekonomi i positiv riktning och kunna betala av på mina andra skulder. Man kan utan underdrift säga att jag möttes av kalla handen.

De har ju sina regler och de är ju till för att följas.

Självklart ska man betala sina skulder, men man borde ju också få rimlig chans att klara av andra skulder innan de också går till utmätning.

Normalbeloppet, 4 374 kronor, är den summa du ska ha kvar när bostadskostnaden är betald. På dessa ska du betala fackavgift, försäkringar, hushållsel, telefon, bredband, hygienartiklar, kläder och mat. De skall också räcka till eventuella fritidssysselsättningar. Som ni kanske förstår är det inte så fett precis. Till och med kronofogden jag träffade tyckte att det är väldigt snålt tilltaget.

Men om nu han och kanske många av hans kollegor tycker att de många gånger måste ta beslut som bara ställer till det för gäldenären, borde de då inte protestera och kanske vägra att utföra sådana beslut? Det skulle kunna få politiker att lyssna och kanske besluta om snabba förändringar. Eller är det bara för att stryka oss skuldsatta lite medhårs som de säger sig ha förståelse för vår situation?

Själv mår jag inte alls bra, vet inte hur länge till jag orkar jobba. Den där väggen människor går in i är inte långt borta. Jag frågade personen jag pratade med på kronofogden vad som händer om jag går in i väggen och blir sjukskriven en längre tid. Då går vi in och mäter ut på sjukpenningen blev svaret!

Hans argument för att de inte kunde beräkna löneutmätningen på min egentliga månadslön var att borgenärerna då fick ett mindre belopp i månaden, att det skulle ta något längre tid innan skulden skulle vara betald. Men om jag blir sjukskriven en längre tid får de ju också en mindre summa, replikerade jag. Svaret blev en hänvisning till deras regler, igen.

Han rekommenderade mig att försöka få ett skuldsaneringslån. Då måste man ju ha en borgensman eller annan säkerhet svarade jag. Nej då, så är det inte längre, du har ju din säkerhet i en fast anställning och en hyfsad lön, sa han! Jag kollade med Swedbank som för bara drygt ett år sedan tjatade att de ville att jag skulle komma dit för ”ekonomisk rådgivning”, den rådgivningen var att de ville ta hand om mina pensionspengar.

Jag presenterade min situation. Men banken krävde ha en borgensman för att ”titta” på det! Likadant är det med andra som lånar ut till saneringslån. Man måste ha en eller flera borgensmän, så är det bara.

Vem går i borgen för en som har betalningsanmärkningar och är föremål för utmätning av kronofogden?

Det borde (som föreningen Insolvens vill) införas en statlig kreditgarantifond för oss som inte har någon egen borgensman så vi kan få ett saneringslån.

Oavsett hur vi en gång hamnade i skuldträsket, så förtjänar vi faktiskt att få en ärlig chans att komma på fötter igen! Många hamnade i den här situationen på grund av arbetslöshet, skilsmässa, sjukdom etcetera.

Även om några kanske bär helt eller delvis skulden för hur situationen en gång uppstod, förtjänar de inte i alla fall en chans att visa att de har blivit klokare? Jag menar, till och med grova brottslingar brukar ju få en andra chans. Varför inte vi?