ÅSIKT

Jakten på perfekt liv gör träning livsfarlig

Debattörerna: Det är dags att tala om idrottens baksida – ätstörningar

Vi lever i ett ätstört samhälle. Det är dags för idrottsföreningar, gym, sportklubbar och andra institutioner att vara med och ta sitt ansvar, skriver debattörerna.
Foto: COLOURBOX
Vi lever i ett ätstört samhälle. Det är dags för idrottsföreningar, gym, sportklubbar och andra institutioner att vara med och ta sitt ansvar, skriver debattörerna.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Att röra på sig är bra både för kroppen och för själen. Sverige har ett fantastiskt föreningsliv med sportklubbar och föreningar som – ofta med ideella krafter – skapar sammanhang och mening för miljontals barn, unga och vuxna. Faktum är att varannan svensk är medlem i en idrottsförening – och 90 procent av alla barn i Sverige har någon gång varit organiserad i en sportverksamhet.

Men mitt i allt det positiva finns risker som ingen talar om. Träningen och idrottandet kan användas för att dölja ätstörningar och i vissa sammanhang kan sportandet trigga ett livsfarligt beteende.

Vi lever i ett ätstört samhälle. Hela tiden bombarderas vi av motsägelsefulla budskap. Vi ska ”fredagsmysa” och baka cupcakes samtidigt som vi ska banta, hårdträna, proteinmaxa och kolhydratsvägra.

Det som en gång var roligt och lustfyllt – att träna och idrotta – blir ofta ytterligare något som måste bockas av i jakten på den perfekta tillvaron och det perfekta jaget. Med detta sker en begreppsförskjutning. Det som förr ansågs extremt eller överdrivet är nu duktigt och ambitiöst. Parallellt växer antalet människor som blir helt stillasittande. Lagom verkar inte finnas längre. För vissa av oss slutar sådana extrema förhållningssätt i livsfarliga ätstörningar och tvångsmässigt tränande. Det är dags att tala om idrottens baksida.

En ätstörning handlar ofta om kontroll. Att kunna sätt kryss i rutor, att visa för sig själv att en duger genom att pressa och tvinga och straffa. Alla som lider av en ätstörning är inte pinnsmala. De flesta är normalviktiga. En del är överviktiga. Alla delar dock ett stort missnöje med sina kroppar. Gemensamt är också de destruktiva mönster som bryter ner både kropp och psyke och som på sikt kan bli livshotande.

I sporter där vikt är centralt eller utseendet är i fokus skapas ibland en miljö där den ätstörningsdrabbade får sin världsbild bekräftad – kroppen ska pressas och formas.

Även för de som tränar på gym blir det vanligare och vanligare att sträva efter elitnivå – även när en bara tränar för sin egen skull. Och när träning och kontroll ger den kick som en sargad självbild suktar efter är det lätt att bli fast.

Här har idrottsföreningarna och träningsföretagen ett ansvar. Ungdomsledare, tränare och gympersonal behöver kunskap och verktyg för att se, förebygga och möta ätstörningsproblematik. De här frågorna måste upp på dagordningen och prioriteras.

Det är lätt att sopa problemen under mattan. Inget företag och ingen förening vill förknippas med livshotande problematik. Men att ignorera problemen gör inte att de försvinner. För idrottare är osund träning och bristfällig kost något som hotar såväl den allmänna hälsan som möjligheten till toppresultat. Felaktig träning sliter på kroppen och ökar skaderisken. Att träna och äta rätt ökar förutsättningarna för bra resultat och gör det möjligt att njuta av sitt sportutövande. Att träna ska vara roligt, inte farligt!

Det finns normer och föreställningar inom idrottsvärlden som hindrar oss från att se när människor far illa. För killar och män är det lätt att komma undan med ett stört ätbeteende.

Många förknippar bara sådana problem med tjejer och kvinnor. Estetiska idrotter premierar ofta smalhet och kvinnor i allmänhet har krav och förväntningar på sig, att behålla eller uppnå en slank kroppsbyggnad. Men även i sporter där det är vanligt att deffa eller maximera muskelmassa är det lätt att rättfärdiga ett farligt beteende.

Ätstörningar drabbar både kvinnor och män. Här krävs kunskap och ansvar. Ätstörningar är ett allvarligt samhällsproblem med ett stort mörkertal.

Vi tror att idrottsföreningar och träningsaktörer kan göra en stor skillnad – så att fler kan dra nytta av sitt sportande och undvika år av kamp och smärta.

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar lanserar nu ett omfattande certifieringsprogram för idrottsföreningar, gym, sportklubbar och dansutbildningar. Certifieringen heter We Care, därför att det är viktigt att visa att idrotts- och träningsvärlden bryr sig och tar ansvar.

Många föreningar, organisationer och företag har hört av sig till Frisk & Fri med frågor om utbildningar, kunskap och verktyg specifikt för idrott och ätstörningar. I We Care ingår utbildning och framtagning av policy och handlingsplaner för att förebygga, se och möta ätstörningsproblematik.

Under hösten och vintern har ett antal föreningar, företag och institutioner deltagit i en pilotomgång – och är nu certifierade. Certifieringen är framtagen tillsammans med en referensgrupp från idrottsföreningar och sportaktörer – och med kunskap och input från KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar (en del av Centrum för psykiatriforskning på Karolinska institutet i Stockholm).

Under våren öppnar Frisk & Fri-certifieringen för fler organisationer. Vi vet att det går att bli frisk och fri från en ätstörning. Vi anser också att det ska vara roligt och givande att träna och idrotta! Uppbyggnaden av satsningen är möjlig tack vare stöd från PostkodLotteriets Idrottsstiftelse.

Elina Johansson, ansvarig för idrottssamarbeten, Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Thor Rutgersson, projektledare idrott, Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Klas Östberg, idrottsläkare och författare av boken "Barnidrott – ingen lek"

Emma Forsén, leg Psykolog, doktorand, KÄTS – Kunskapscentrum för ätstörningar

Jan Åström, rektor och Konstnärlig ledare Balettakademien, Stockholm

Fanny Klüft Nerell, produktchef, Puls & Träning

Petra Månström, journalist, bloggare och träningsprofil

Sanna Nordin Bates, fil. Dr. Idrottspsykologi, Fellow of the International Association for Dance Medicine and Science, Chartered Psychologist, British Psychological Society

Karolina Kristiansson, friskvårdskonsulent Formtoppen

Andreas Carlborg, ordförande, Spårvägens FK

Följ Debatt på Facebook!