Vi måste börja ta hänsyn till brottslig bakgrund när det gäller grova våldsbrott. En person som döms för samma brott för andra gången bör få ett hårdare straff, och om personen begår ytterligare ett brott ska domen bli livstid direkt, skriver Rola Brentlin.

22 år, Bromma/
Washington DC,
konsult och internationell sekreterare för MUF.
Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna
Från bloggen: Alliansfritt Sverige
19 apr 08:35
Från bloggen: opassande
18 apr 07:31
Från bloggen: Svensson
20 apr 11:16
Sveriges rättssystem har alltför länge präglats av en mentalitet där förövaren är offret och av den anledningen inte bör straffas – det var inte hans/hennes fel, det är alltid någon annans fel.
Denna mentalitet har nu lett till ytterligare tragedier där en ung kvinna och ett barn mördats, något som man skulle ha kunnat undvika med ett fungerande rättsväsende vars huvuduppgift är att skydda Sveriges invånare.
Mannen bakom de uppmärksammade morden är tidigare dömd till fem sexual- och våldsrelaterade brott mot yngre kvinnor. Hans straff har varierat från dagsböter till fängelsestraff. Men trots våldtäktsförsök och misshandel, var det längsta straff förövaren fick ett år och tio månader.
För att sätta det i klartext så har vi alltså ett system där man inte ens får över två års fängelse för grova brott men framför allt där man inte tar hänsyn till att personen upprepar samma brott gång på gång.
Tittar man på statistik från Brottsförebyggande rådet kan man se att av det totala antalet lagförda personer begick 78 procent brott inom samma kategori inom tre år. För brott i kategorin ”hot mot liv och hälsa” (våldtäkt, misshandel etc) var siffran 16 procent, vilket innebär 2 168 nya grova brott mot annan person.
Dessa 2 168 nya grova brott hade kunnat undvikas med ett system som ger en andra chans men inte en tredje.
Det finns huvudsakligen två saker som måste förändras i det svenska systemet för att det ska tjäna sitt syfte.
Det första är att strängare straff måste tillämpas för våld mot annan person. I dag är det genomsnittliga fängelsestraffet för mord åtta år, men de flesta kommer undan med fyra år. För våldtäkt är genomsnittet två år.
Det är uppenbart att straffen måste höjas med åtminstone tio år för respektive brott.
Det andra som måste förändras är att vi måste börja ta hänsyn till brottslig bakgrund. Ett system som har visat sig fungera
effektivt i andra länder är ”three strikes and you’re out”.
I praktiken innebär det att en person som döms för samma brott för andra gången får ett hårdare straff och villkorligt livstid, vilket betyder att om personen begår ytterligare ett brott, efter sitt andra avtjänade straff, åker han in på livstid direkt. Detta tillämpas på brott som grov misshandel, mord och våldtäkt.
Med dessa förändringar i kombination kommer vi att kunna rädda liv och göra våra gator säkrare för alla.
Tyvärr har regeringens fokus den senaste tiden legat på fildelning och nu senast på att förändra sexköpslagen. Frågan är om det är rimligt att fokusera på att jaga fildelare eller att förändra sexköps-lagen när ingen ens dömdes enligt den under föregående år och det finns allvarliga systemfel som måste korrigeras omgående.
Det vi måste inse är att det kommer att finnas brottslingar i alla system och att höjda straff inte nödvändigtvis leder till färre brottslingar men till färre brott.
Så visst kan ni argumentera vidare om att man ska ge människor en ny chans – men glöm inte bort att den chansen kan kosta någon livet och det är ett pris för högt för någon att betala.
En ny tid kräver nya lösningar. Den senaste tidens rapporter om att svenska företag i huvudsak expanderar utomlands och då särskilt på den kraftigt växande kinesiska marknaden oroar många och bör analyseras noggrant.
Sverige och svenska företag har den unika positionen att vi sedan länge är både omvärldsberoende och omvärldsorienterade. Låt detta utgöra basen för ett nytt förhållningssätt. Neddragningen av AstraZeneca, det förväntade kinesiska köpet av Volvo Personvagnar och Ericssons expansionsplaner i andra delar av världen än Sverige är tecken på en nyordning som vi måste bemöta och anpassa oss till. Sverige behöver sin tillverkningsindustri.
Tillverkningsindustrin har numera till stor del hela världen som hemmamarknad och att produktion sker nära köparen har många fördelar. Även om vi till vardags mest förknippar ”made in China” med billiga konsumentprodukter så är detta förstås bara en del av verkligheten. Många tunga industriföretag som Atlas Copco och Volvo har några av sina viktigaste marknader i Kina och Sydostasien och anpassar naturligtvis sin verksamhet efter detta.
Frågan är hur Sverige på bästa sätt ska hantera och bemöta denna utveckling. Var har vi ett konkurrensövertag som vi kan försvara och utveckla? Fler och fler företag kommer till insikt om behovet av närhet mellan Forskning & Utveckling å ena sidan och produktion å den andra. I Sverige finns ett kunnande och ingenjörsmässigt tänkande som grundar sig på lång industrihistoria, tradition och innovationsglädje. Vårt utbildningsväsende har länge varit bland de världsledande.
För att Sverige ska kunna behålla och utveckla både enklare och mer avancerad produktion i landet krävs att vi vårdar och vidareutvecklar den höga tekniska och innovativa kompetens som finns, inte minst hos våra svenska ingenjörer. Detta kräver djärva och visionära politiska beslut som banar väg för nya industriella framgångssagor som i sin tur generar nya arbetstillfällen i landet. Det borde det svenska valet i september 2010 handla om.
Peter Larsson, samhällspolitisk direktör på Sveriges Ingenjörer
(född 1956, dvs 54 år)