ÅSIKT

Ni firade midsommar – jag grät över brexit

Joanna Kindeberg, London: För oss i vänstern är resultatet en total katastrof

Samtidigt som UKIP:s ledare Nigel Farage sitter i morgonsoffan och deklarerar ”Independence Day” går min vän till jobbet som sjuksköterska och bryter ihop, skriver Joanna Kindeberg som bor i London sedan sex år.
Samtidigt som UKIP:s ledare Nigel Farage sitter i morgonsoffan och deklarerar ”Independence Day” går min vän till jobbet som sjuksköterska och bryter ihop, skriver Joanna Kindeberg som bor i London sedan sex år.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. Medan Sverige vaknade upp till midsommarfirande stod jag på Westminster Bridge i London och såg Storbritannien vakna till en annan sorts värld.

Olika röster fyller nu nyhetsflöden med spekulationer om vad brexit kommer innebära, men en sak är säker: för vänstersidan är fredagens resultat en total katastrof.

Som kommunikatör i röd-gröna Green Party har jag med andra progressiva fört en intensiv kampanj för att Storbritannien ska stanna i EU. Under banderollen ”Ett annat Europa är möjligt” har vi försökt tränga igenom i en debatt som allt för ofta handlat om Torypartiets interna strider. Vi har fokuserat på att försvara immigration, reformera EU och bygga solidaritet. EU har stora brister men riskerna med att lämna är från ett vänsterperspektiv enorma.

Detta har har varit högerns debatt. Folkomröstningen blev framtvingad under Torypartiets valkampanj 2015, efter hård press från interna EU-skeptiker och det invandringskritiska UKIP.

Med UKIP i spetsen har det till allra största del handlat om invandring. En röst för Brexit var, som ”Leave-sidan” tagit varje tillfälle att säga, ett sätt att ”ta tillbaka kontroll” och stänga gränserna för EU-migranter.

En röst för att lämna har framställts som en protest mot det byråkratiska EU. Men sanningen är att EU-regler på många plan skyddar brittiska arbetare, invandrare, och miljön. Många Brexit-förespråkare har inte stuckit under stol med att de vill lämna EU för att kunna riva upp regler som skyddar brittiska arbetstagare. Därför kampanjade bland annat motsvarigheten till LO för att vi skulle stanna.

Politikerna som har lett ”Leave”-sidan (med Rupert Murdochs media bakom sig) har inget intresse av att skydda till exempel den statliga sjukvården.

Ett av de mest högljudda argumenten från Brexit-kampanjen var att pengarna som går till EU i stället kommer att spenderas på National Health Service – men redan morgonen efter Brexit tog de tillbaka detta påstående.

Att Storbritannien nu lämnar EU är en konsekvens av en trasig demokrati som lett till stora sprickor i samhället. Brexit har setts som svaret på de stora sociala problemen.

Att ”ta landet tillbaka” är ett enkelt – och tydligt – sätt att räcka finger till etablissemanget. Men fingret pekas åt fel håll. Bryssel är inte anledningen till vårt lands misslyckande. Ansvaret ligger på nuvarande och tidigare regeringar som har förespråkat individualism över solidaritiet, ekonomisk tillväxt över välfärd, och privatisering över offentlig sektor.

Leave-sidan har lyckats spela marginaliserade grupper mot varandra för att undkomma sitt eget ansvar. Den sorgliga ironin är att det är just dessa grupper som kommer lida mest av brexit.

Vinnarna, däremot, är högerpolitikerna och redan nu ser vi konsekvenserna. Jimmie Åksesson, Marine Le Pen och Donald Trump jublar över resultatet och klimatet för invandrare hårdnar. I en tid när vi måste satsa på att bygga upp och minska splittringarna i samhället, kastas vi nu in i osäkerhet.

Samtidigt som UKIP:s ledare Nigel Farage sitter i morgonsoffan och deklarerar ”Independence Day” går min vän till jobbet som sjuksköterska och bryter ihop. För henne och hennes kollegor från EU (uppskattningsvis 100 000 EU-migranter jobbar inom statliga sjukvården) är framtiden oviss.

Det är en sorgens tid för solidaritet, multikulturalism och mänskliga rättigheter. I EU hade kampen på riktigt kunna börja för att bygga ett solidariskt Europa – inte isolera oss som populistiska nationer.

Medan dansen kring midsommarstången började, grät jag och mina vänner över vår osäkra framtid och för högerpopulismens övertag. Vi sörjer men i morgon organiserar vi oss. Mer än någonsin måste vi nu kämpa för att skydda våra och andras rättigheter, och stå upp för migranter.

Att lämna EU är inte rätt beslut för att stoppa problemen i det brittiska samhället, men när beslutet nu är taget måste vi göra allt för att minska klyftorna som ledde oss hit.

Joanna Kindeberg

Kommunikatör och skribent, Londonbo sedan sex år

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.