Regimen fruktar den unga generationen, de mest demokratisinnade och europeiskt inriktade i det vitryska samhället. För att avskräcka från självständigt tänkande försöker Lukasjenka att kontrollera samtliga aspekter av Vitrysslands ungdomsliv.
En kurs i ”statsideologi” hålls i alla skolor och är obligatorisk för förstaårsstudenter. Studenter pressas till att gå med i den statliga ungdomsorganisationen och läroböckerna påminner om dem som fanns i Vitryssland under Sovjettiden.
Nyutexaminerade akademiker tvingas till arbete i Tjernobyl-området, ideologiprov krävs för högre statliga tjänster. Det vitryska kulturdepartementet bestämmer vilken musik som får spelas på radion och utbildningsdepartementet sätter ihop riktlinjer för ungdomars klädmode, skriver Irina Vidanava och Joanna Kurosz.
Över ett decennium av diktatur under Aleksander Lukasjenka har sugit musten ur många av Vitrysslands oppositionella. Men nu har en ny generation klivit in på scenen, de som inte minns Sovjetunionen och den bittra smaken av förlorad frihet.
Redaktören Irina Vidanava och Svenska Helsingforskommitténs handläggare Joanna Kurosz skriver om den unga generationens nya kampmetoder.
På onsdag den 30 april medverkar Irina Vidanava i Svenska Helsingforskommitténs frukostseminarium om Vitrysslands unga, upproriska och kreativa opposition. Tid: 9.00–10.00, plats: Stora Nygatan 26, 1 tr.
Förra veckan ställdes 14 unga människor inför rätta i Vitryssland. ”Europas siste diktator” ville få världen att tro att dessa unga aktivister, de flesta i 20-årsåldern, har brutit mot lagen genom att delta i en ”olaglig demonstation” i januari.
Regimen påstod att ungdomarna hade gjort sig skyldiga till förseelser såsom våld mot tjänsteman.
Faktum är att Aleksander Lukasjenka ställde dessa ungdomar inför rätta eftersom de utgör en ny opposition i Vitryssland, en modig och kreativ rörelse som skrämmer regimen. Priset för att på ett fritt sätt försöka agera mot förtryck visade sig bli högt för ungdomarna – en ung man dömdes till fängelse i 18 månader och de övriga fick villkorliga domar eller dömdes till skyddstillsyn alternativt höga böter. Trots domstolsbesluten är det osannolikt att de kommer att upphöra med att aktivt visa sitt motstånd mot regimen.
Denna nya demokratiska våg uppstod efter det riggade presidentvalet 2006. Som protest byggde unga oppositionella ett tältläger på ett torg i centrala Minsk. När det efter en vecka förstördes av polis blev hundratals unga misshandlade och fängslade. Trots det fortsätter den nya generationen sin kamp genom att organisera offentliga och oväntade aktioner; så kallade flash mobs, happenings och demonstrationer.
Ungdomarna använder sig av Internet och SMS och deras protester är innovativa, oväntade och smarta. Medan den gamla oppositionen bestod av en intellektuell elit som anklagades för att sätta sig över gemene man, bjuder de kreativa unga in vanligt folk, förenar stora ungdomsgrupper och tillåter människor att skratta åt regimen istället för att vara rädda för den.
Regimen fruktar den unga generationen, de mest demokratisinnade och europeiskt inriktade i det vitryska samhället. För att avskräcka från självständigt tänkande försöker Lukasjenka att kontrollera samtliga aspekter av Vitrysslands ungdomsliv. En kurs i ”statsideologi” hålls i alla skolor och är obligatorisk för förstaårsstudenter. Studenter pressas till att gå med i den statliga ungdomsorganisationen och läroböckerna påminner om dem som fanns i Vitryssland under Sovjettiden.
Nyutexaminerade akademiker tvingas till arbete i Tjernobyl-området, ideologiprov krävs för högre statliga tjänster. Det vitryska kulturdepartementet bestämmer vilken musik som får spelas på radion och utbildningsdepartementet sätter ihop riktlinjer för ungdomars klädmode.
Unga vitryssar är inte annorlunda än andra ungdomar som reagerar på begränsningar med att öppet och kreativt visa sitt missnöje. Den unga motståndskulturen är levande och frodas i Vitryssland och just nu sköljer en våg av kreativitet över landet.
När fria evenemang av olika slag stoppas anordnar ungdomar ”flash mobs” och spelar gatuteater som förlöjligar statens absurda metoder.
När konserter förbjuds går ungdomar till underjordiska nattklubbar eller utomhusfestivaler för att höra svartlistade band spela.
När inga offentliga platser finns för unga konstnärer att visa upp sin konst ställer de ut på alternativa konstgallerier eller publicerar sina verk på Internet.
Fristående skribenter och journalister skriver i underjordiska tidningar och publikationer, skapar hemsidor och sprider sina idéer genom bloggar och hemmagjorda videor.
Med hjälp av ny teknik frodas den fria kulturen i ett land som ständigt återfinns längst ner på rankinglistor över yttrandefrihet i olika länder.
Historien om de fjorton unga aktivisterna är ett exempel på denna nya form av opposition. En optimistisk kreativitet sammanlänkar de åtalade, som kommer ifrån flera olika ungdomsföreningar. Andrej Kim, som dömdes till fängelse, grundade 2006 ”Initiative”– en grupp som organiserar nyskapande happenings och kampanjer. Den mest kända metoden är att få folk på gatan att signera vykort till politiska fångar som ett tecken på solidaritet.
Förra julen samlade gruppen in och skickade över 1 500 vykort. Nu skickar tusentals anhängare vykort till Andrej i fängelset, många har han själv mött på gatan. Andra anhängare startade en Internetbaserad community för att försök hjälpa Andrej och där finns information om den fängslade ungdomsledaren, bilder från demonstrationer och tecknade serier med Andrej i huvudrollen.
Den enda kvinnliga åtalade, Tatsiana Tsisjkievitj, kastades ut ifrån rättssalen eftersom hon log för mycket. Förra sommaren blev hon nedslagen under en protestaktion och hon har blivit utkastad från idrottsakademin där hon tränade ridning.
Två andra unga aktivister har relegerats på grund av sin delaktighet i gatuteaterföreställningar där de medverkande protesterade mot regimens inskränkningar av förmåner för studerande.
Bland de andra åtalade kan nämnas ekonomen Ales Stralcou som dubbar utländska filmer till vitryska i sin hemmastudio.
Aljaksej Bondar, advokat och professionell schackspelare, skickade uppdateringar ifrån rättens förhandlingar genom ett chattprogram i sin telefon och en av aktivisterna, Anton Kojpisj lade upp information från rättegångarna på sin blogg. Deras rapporter fanns på Internet långt innan professionella medier hade hunnit publicera sina artiklar.
Michas Pasjkievitj, en ung historiker, säger att solidaritet och humor hjälpte de fjorton unga aktivisterna att hålla modet uppe. Rättegången hölls i syfte att avskräcka unga i Vitryssland från att uttrycka sitt missnöje, men istället slöt dussintals ungdomar upp vid domstolen för att visa sitt stöd för sina fängslade vänner.
Fler och fler ungdomar fortsätter att visa sitt missnöje med den nuvarande situationen med hjälp av ny teknik och fri kultur. Myndigheterna kan försöka begränsa, hota och förtrycka men de kan inte kontrollera de vitryska ungdomarnas uppfinningsrikedom.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...