ÅSIKT

Rätt väg – men skärp straffen för sexbrott

Elisabeth Massi Fritz: Nya lagförslaget är mycket bra – trots det finns det brister

Allt annat än ett fritt givet ja kommer att vara ett nej med den nya lagen, skriver Elisabeth Massi Fritz.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Allt annat än ett fritt givet ja kommer att vara ett nej med den nya lagen, skriver Elisabeth Massi Fritz.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

DEBATT. I veckan presenterade sexualbrottskommittén en rad förslag på hur vår sexualbrottslagstiftning kan stärkas. Förslagen är många, alla nämns inte här men det handlar främst om att kravet på förekomst av våld, hot eller tvång när det gäller våldtäkt ska tas bort ur lagtexten, och ersättas med en ny lagstiftning där frivillighet är centralt.

Sex kommer med den nya lagstiftningen bara att vara sex om alla parter deltar frivilligt, annars är det ett övergrepp.

Brottsrubriceringen ”våldtäkt” föreslår man ersätts med ”sexuellt övergrepp”, och ett oaktsamhetsrekvisit ska införas. Oaktsamhetsrekvisitet innebär att det inte längre kommer krävas uppsåt av gärningsmannen för att kunna utkräva straffansvar. I de fall som uppsåt inte kan styrkas kommer man kunna säkra en fällande dom om gärningsmannen varit grovt oaktsam. Det vill säga om han av omständigheterna borde ha förstått att den eller de andra parterna inte deltog frivilligt, men trots det begick gärningen.

En gärningsman kommer alltså inte längre undslippa straffansvar genom att komma med ursäkter som ”jag trodde hon var vaken”, ”jag trodde hon ville”, ”hon sade inte nej” och så vidare. Hädanefter så förväntas man ta reda på huruvida det föreligger samtycke. Oaktsamhetsrekvisitet i sig kommer leda till fler fällande domar.

Med den nya lagen krävs inte att man säger nej till ovälkomna sexuella gärningar, eller på andra sätt gör motstånd, för att de sexuella gärningarna ska anses vara straffbara. Allt annat än ett fritt givet ja kommer att vara ett nej. Tystnad och passivitet från brottsoffret kommer inte längre kunna tolkas som ett medgivande.

Det här är otroligt viktigt, inte minst för att omkring 70 procent av de som utsätts för en våldtäkt hamnar i ett frystillstånd, så kallad ”frozen fright”, enligt en undersökning från Akutmottagningen för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset i Stockholm.

Det innebär att man blir paralyserad av rädsla, och inte kan göra motstånd eller försöka fly från brottsplatsen.

De lagförslag som har presenterats är i de flesta delar mycket bra. Jag är dock kritisk till att man föreslår att oaktsamhet enbart ska vara straffbart vid sexuella övergrepp av normalgraden, eller grova sexuella övergrepp.

Enligt min mening borde oaktsamhet vara straffbart vid alla sexuella övergrepp. Straffen för samtliga sexualbrott behöver dessutom skärpas avsevärt så att de reflekterar brottens allvar, vilket jag inte anser att de gör i dag. Tio år som maxstraff räcker inte.

Jag och många andra som arbetar med utsatta brottsoffer varje dag har väntat länge på de här lagförslagen. Jag ser fram emot att Sverige äntligen får en modern och jämställd sexualbrottslagstiftning som tydligt säger att din kropp är din, och ingen får göra någonting med den mot din vilja.

Det är en viktig markering från samhällets sida att man via lagstiftningen lägger ansvar på den som har sex att se till att det finns ett samtycke.

Många kritiska röster finns, det gäller särskilt bland försvarsadvokaterna. Många anser att det nu kommer bli en omvänd bevisbörda eller att målsäganden nu kommer att få en mängd besvärliga frågor om den sexuella handlingen.

Detta är enligt min, men också många specialisters åsikt liksom utredarnas förslag, helt fel.

Det kommer fortfarande vara åklagaren som har bevisbördan och målsäganden utsätts redan för en mängd frågor som förstås är besvärliga. Dock hoppas jag att domarna kommer ta ett större aktivt ansvar och stoppa irrelevanta frågor som inte har med gärningen att göra.

När frågan har betydelse, ja då är det självklart att frågan ska ställas hur jobbig den än är. Där finns målsägandebiträdets roll att stötta, hjälpa och juridiskt biträda målsäganden i processen. Domarens roll och målsägandebiträdets roll nämns också i utredningen.

Nu hoppas jag att våra politiker tar sitt ansvar och omvandlar Sexualbrottskommitténs förslag till en stark, tydlig och jämställd lagstiftning. En lagstiftning som också kommer att få en normerande effekt på attityder och värderingar på lång sikt. Signalvärdet är oerhört viktig.

Jag hoppas också att mitt nyligen lanserade ”Sluta Tafsa”-armband, som alla partiledare har fått, ska fungera som en påminnelse om att arbetet mot det sexuella våldet måste prioriteras på såväl högsta politiska nivå som på dagis och i skolor.

Annie Lööf bär det sedan i går och jag hoppas även vi får se Stefan Löfven, liksom många andra politiker som har möjlighet att påverka samhället, göra likadant. Jag vill se att alla bär det, flickor, pojkar, kvinnor, män i Sverige. För det här är en viktig fråga och ett stort samhällsproblem som berör oss alla.

Mörkertalet enligt Brå är minst 100 våldtäkter om dagen i Sverige. Med en bra lagstiftning och omfattande förebyggande arbete kommer vi kunna minska antalet sexualbrott, och därmed öka jämställdheten i samhället.

Elisabeth Massi Fritz, advokat, specialiserad på brottsoffer

Finns på instagram

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.