”Ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan”

Vi har 340 man där och överbefälhavaren Håkan Syrén vill utöka styrkan till 500 man.

Hur går det ihop? Man undrar vem som ska försvara Sverige. Enligt de senaste planerna kommer det inte att finnas några arméförband kvar i sydligaste Sverige.

Överbefälhavaren vill också skicka Gripen-plan till Afghanistan.

Samtidigt ska, enligt planerna, F21 i Luleå läggas ned och Sverige norr om Vänern lämnas utan flygförband.

Överbefälhavaren säger att svenska soldater ska stanna i Afghanistan i minst femton år.

Finns det inga soldater som vill stanna i Sverige? Ska siste man släcka ljuset och sticka till Afghanistan?

Planerna blir absurda när de läggs bredvid varann. Tanken var ju att svenska soldater skulle upprätthålla freden i Afghanistan. De ingår i Isaf, en Natoledd styrka som bildades 2001 i kraft av en FN-resolution.

Är det inte bra att Sverige deltar i fredsbevarande insatser? Vi är fortfarande ett rikt land och jag skulle inte ställa satsningen i Afghanistan mot den nya halveringen av det svenska försvaret om det inte vore för att Isaf har misslyckats. I södra Afghanistan mördas tusentals civila av amerikanska trupper och i norr ska svenska soldater försöka få afghanerna att skilja på oss och USA:s krigare.

Det är snart 200 år sen Sverige befann sig i krig. Men i dag befinner vi oss i realiteten i krig, ett smutsigt krig tusen mil bort.

Det är ett dåligt krig, ett erövringskrig.

Sverige har därmed gått ifrån sin tradition att stå alliansfritt och neutralt. Vi tappar vår röst i världen som ett litet fredsälskande land.

Svenska soldater har inte i Afghanistan att göra. Vårt land ska försvaras i Sverige och inte i Kabul eller Mazar-e Sharif.

Kriget i Afghanistan är över 150 år gammalt om man ser till alla försök att erövra landet. Engelsmän och ryssar tävlade om Indien och Centralasien. Det kallades The great game, Det stora spelet, och britterna led tre nederlag i Afghanistan innan de till slut drog sig bort i april 1881.

Afghanerna tyckte inte att brittiska soldater hade där att göra. De tyckte inte att ryska soldater skulle vara där.

Hundra år senare kom Sovjet.

Sovjet ockuperade Afghanistan med 100 000-tals soldater, stridsvagnar och kanoner. Bomberna föll över byarna. Erövringen blev en mardröm. Supermakten Sovjet gick under i Afghanistan.

Därefter inleddes på 1990-talet det som brukar kallas The new great game. Runt Kaspiska havet i Kazakstan, Azerbajdzjan och Turkmenistan finns världens reserver av gas och olja. Ryssland försöker nu återupprätta sitt välde i Centralasien. Kina tränger fram från öster.

Och i söder har USA erövrat Irak. Ingen tror väl att USA är i Irak för att det finns så fina jordgubbsodlingar där.

USA försöker kämpa ner Irak och har skapat ett brohuvud i Afghanistan. Stormakternas kamp om Centralasien pågår för fullt.

Och precis som propagandan under Sovjets krig mot afghanerna så hävdar den västerländska propagandan i dag att USA har kommit som befriare för att lyfta bort burkan från kvinnorna och modernisera samhället. Men tusentals civila mördas av amerikanska bomber och befriarna skjuter sig fram så som man en gång gjorde i Vietnam.

Och där finns svenska soldater under fredsbevarande täckmantel. Varför skulle inte Sverige få vara med och dela på rikedomarna när det sista kriget är vunnet? Tiden har kommit när vi, efter nära 200 års neutralitet, ger oss in i ett imperialistiskt krigsäventyr.

Svenska soldater har inte i Afghanistan att göra. Vi ska använda vår krigsmakt till att hävda Sveriges oberoende, inte till att bereda vägen för ockupanterna i The new great game. Ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan.

Lyssna till Bruce Springsteen när han med Pete Seegers ord sjunger om krigsäventyr i andra länder:

Om du älskar det här fria landet, ”bring them home”. Ta hem soldaterna, sjunger han. Den dagen ska kyrkornas klockor ringa av glädje.