Det var en gång två läkare...

Har man en viss form av skolning och lång erfarenhet av att utreda brott ser man ganska omgående att det författarna kallar FÖRUNDERSÖKNING inte är något annat än ett utredningsclowneri satt på pränt.

Det går inte att finna något som gjorts rätt i förundersökningen. När ett ”vittne” berättat om fyra viktiga iakttagelser och en kontroll visar att tre av iakttagelserna absolut är osanna och den fjärde iakttagelsen inte går att kontrollera får man inte göra den fjärde iakttagelsen till sanning. Man får absolut inte stryka de tre osanna iakttagelserna från förundersökningsprotokollet och bara redovisa den okontrollerbara iakttagelsen. Allt måste redovisas för domstolen.

Att förlita sig på ett rättsläkarutlåtande från en expert som har agg till den misstänkte är alltid fel.

När ett ”fotohandlarvittne” påstår att denne och två av personalen sett foton på en styckad kropp och de två i personalen säger att ”några sådana foton har vi inte sett” skall en utredare tolka till den misstänktes fördel. Likaså måste man vara ytterst vaksam när en hustru under pågående äktenskapsskillnad och vårdnadstvist gör allt för att visa att maken är en pedofil som har sex med den tvååriga dottern och när detta inte leder någonstans försöker visa att maken är en styckmördare. Frågan är hur dottern i vuxen ålder kommer att reagera när hon får veta att hennes ord, ”gugga, gugga” av modern tolkats till att pappa är en styckmördare?

I handen håller jag ett konfrontationsfotografi som visar åtta män som är uppställda på rad och de har en skylt med en siffra på bröstet. Ett ”vittne” får möjlighet att se om ”vittnet” känner igen någon av de åtta männen. Det viktiga är att ingen av de åtta uppställda männen avviker allt för mycket i utseende eller klädsel från de övriga.

Det är nu utredningsclowneriet slår ut i full blom. Sju av männen på fotografiet har moderiktiga kläder med rätt längd på byxorna. Deras livremsspännen gnistrar i skenet från fotoblixten. Dessa män har nummer 3, 4, 6, 7, 8, 9 och 10.

Mannen med nummer 5 har byxor modell Långholmen 1940, vilka är allt för korta för honom. Byxorna saknar livrem och han håller händerna på ryggen. Kanske håller han upp byxorna?

Den som är anhållen eller häktad fråntas livrem och annat som han kan hänga sig i när han är ensam i cellen. Att sedan göra viktiga ”fotokonfrontationer” med detta foto som underlag är att förstöra hela förundersökningen.

När annan myndighet använder förundersökningen som underlag för eget beslut blir saken dubbelt värre. Tingsrätten använder förundersökningen som grund när Tingsrätten skriver tillägget i domskälen gällande brott mot griftefriden. HSAN använder indirekt den felaktigt gjorda förundersökningen när HSAN återkallar de bådas läkarlegitimationer.

Landstingsförbundet, Borås Centrallasarett, Socialstyrelsen, Kammarrätten, Jämtlands Fältjägarregemente, Åklagarmyndigheten, Massmedia och dåvarande ÖB Owe Wiktorin är några som fattat felaktiga beslut med indirekt den felaktigt gjorda förundersökningen som beslutsgrund.

De ovan uppräknade som fattat beslut med polisens förundersökning som beslutsgrund kan inte klandras, de har gjort sitt jobb. Polismyndigheten har inte gjort sitt jobb.

Till sist tar jag mig friheten att hjälpa till med slutet på sagan.

... så fick de båda läkarna en ursäkt från Justitieministern. De fick tillbaka sina läkarlegitimationer och så levde de lyckliga i alla sina dagar.