Myglet når ända upp i regeringen

Handlar det längre om en tillfällighet? Hur känt har myglet varit inom den socialdemokratiska partiledningen? Vilka är de politiska konsekvenserna?

Ungdomsminister Lena Hallengren, 31, granskas nu av polisen och riskerar åtal för bedrägeri.

Anledning: Hon och den övriga styrelsen för SSU Kalmar misstänks i mitten av 90-talet för fusk med medlemssiffrorna. Bidragen ska därmed ha blivit högre.

Skolminister Ibrahim Baylan, 33, anklagades även han i går för att genom felaktigt utfört extraval i Umeå ha säkrat en plats i SSU:s förbundsstyrelse.

Också nuvarande SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi har den senaste tiden varit i blåsväder. Förbundets medlemsantal kan på papperet ha dubblerats.

Laborerandet med siffror har än så länge beskrivits som en tillfällighet och problemen som enbart organisatoriska.

Frågorna måste ställas: Går det att hitta någon gemensam nämnare mellan Lena Hallengren, Ibrahim Baylan och Ardalan Shekarabi?

Kan verkligen partiledningen ha varit omedveten om det mönster som nu avslöjas?

Redan inför SSU-ordförandevalet 1999 hördes det från vänstersidan inom SSU kritik om medlemsmygel. Förbundsstyrelsens ekonomi och organisation sades även användas i syfte att stärka högerfalangens ställning.

Förföljelserna var så utbredda att till och med journalister drabbades, bland annat jag själv.

Partiledningen informerades redan 1999 om det anmärkningsvärda i att en journalist utsattes för demokratiskt tvivelaktig behandling.

Bakom stod alltså SSU:s socialliberala falang, med kända medlemmar.

1999 avgående ordföranden Niklas Nordström, då tillträdande Mikael Damberg och nyvalde förbundssekreteraren Lena Hallengren påstods vid den tiden ingå i ett högernätverk, för övrigt politiskt starkt påverkade av den vid tiden heta blairismen.

Andra förespråkare för den skolan, så kallade ”förnyare”, var nuvarande statsrådet Mona Sahlin, dagens finansminister Pär Nuder och Göran Perssons ”starke man” Jan Larsson.

SSU-högernätverket sades, förutom Niklas Nordström, Mikael Damberg, Lena Hallengren och sedermera Ardalan Shekarabi dessutom bestå av ytterligare cirka ett 50-tal unga blairistiska påläggskalvar. Bland andra Ibrahim Baylan.

Dåvarande partisekreterare Lars Stjernkvist, även han influerad av samma skola, kopplades under det turbulenta SSU-ordförandevalet 2001 in för att reda ut fusk och förföljelser.

Ingenting hände.

Det forna SSU-kompisgänget - formade inom samma kultur och ideologiska skola - syns numera rent allmänt inom departement, som pressekreterare, sakkunniga hos minstrar, på poster på SAP-högkvartertet Sveavägen 68, ombudsmän i landet, landstings-och kommunalpolitiker och har börjat ta sig in in i LO-borgen.

För det mesta gemensamma nämnare: Ekonomiskt privilegierade föräldrar, hög utbildningsnivå, har aldrig haft ett LO-jobb, i grunden socialliberala värderingar, bra lön och starka karriärsambitioner.

Två blev ministrar och en SSU-ordförande, alla tre nu anklagade för fusk.

De misstänkta organisatoriska problemen är ytterst allvarliga och har bevisligen varit kända av partiledningen.

Det gör myglet till ett strukturellt problem.

Intressant är även att påläggskalvarna från höger politiskt tagit över socialdemokratin - via SSU underifrån, in genom parti-fackföreningsrörelse och upp i regeringen.

När ska det börja diskuteras?