Skräm inte mammorna – "Barnmorskorna" gör kvinnor rädda att föda

Programmet förstärker myten om kvinnans oförmåga och om att kvinnokroppen inte duger. Att föda barn verkar vara komplicerat och riskabelt när man ser på "Barnmorskorna". Men av egen erfarenhet vet vi att det inte behöver vara så. Det kan vara lugnt, tryggt och okomplicerat. Oftast sköter det sig faktiskt av sig själv, helt utan interventioner. Teamet bakom "Barnmorskorna" har på filmklassiskt vis dramatiserat det som sker på förlossningsavdelningen. Det måste ju bli bra tv!

Producenten har valt att förstärka kvinnornas skrik och lägga på dramatisk musik. Allt som kan gå fel framhävs, utan att förklara hur sällan det faktiskt händer och vilka speciella orsaker som ligger bakom. Med tanke på hur många kvinnor som redan lider av förlossningsskräck är detta minst sagt oansvarigt.

Samtidigt pågår en försämring av förlossningsvården, som faktiskt drabbar födande kvinnor. Barnmorskans roll håller på att försvagas. Läkarens roll på förlossningsavdelningen har blivit allt viktigare och barnafödandet har därmed allt mer medikaliserats. Det sprids en myt om att barnafödande kräver läkarövervakning. En kvinna som föder behöver framförallt yttre och inre lugn – och en kunnig barnmorska kan ge henne detta.

Barnmorskans viktigaste uppgift är att hjälpa kvinnan att lita på sin egen kropp. Hon kan alla knep om det skulle behövas, men för det mesta räcker det med hennes lugnande närvaro.

Svenska kvinnor har gått från att vara genialiskt utrustade kraftpaket till att bli patienter. Idag finns det knappt någon svenska som litar på att hennes kropp vet hur den ska föda barn. I stället tassar hon snällt in längst ner, under överläkarna, läkarna, barnmorskorna och undersköterskorna. De blivande föräldrarna är de svaga, de som ska räddas. Är inte kvalificerade. Har inget avgörande att säga till om.

• Kvinnorna måste få tillbaka makten och självförtroendet! Småflickor måste ha rätt att se fram mot utmaningen att föda, med tillit till sin förmåga.

• Barnmorskorna måste få tillbaka sitt unika värde och sitt fulla ansvar. Det som de kan, kan ingen läkare ersätta. Det är en farlig väg vi går om vi låter läkarna få mer ansvar för normala förlossningar.

• Sjukvårdspersonalen måste sluta att omyndigförklara kvinnorna.

Dagens utbildning till förlossningsvården har en allvarlig brist: sällan eller aldrig studerar man ostörda födslar. Få blivande barnmorskor och läkare har med egna ögon sett hur perfekt kvinnokroppen kan fungera i rätt miljö och med rätt stöd.

SVT hjälper villigt till att sprida tanken om kvinnors oförmåga, eftersom det blir så "bra" tv av skrikande mammor och rådiga läkare. Tidningarna hänger också på. Fruktan säljer som bekant fler lösnummer än trygghet.

Men journalisterna måste inse att det här inte handlar om tittarsiffror och lösnummer. Det handlar om något mycket större: om säkerhet, om våra barns hälsa. Kvinnor som känner sig trygga och självsäkra har bättre förutsättningar att få en lugn och komplikationsfri födsel än spända, oroliga kvinnor. De får ocksåmbättre förutsättningar att knyta an till barnet.

Allt som har med födande att göra är känsligt och ofta förknippat med rädsla. Kvinnor jämför sig med varandra och den som har fött si eller så känner sig misslyckad. Men detta handlar om rätten att göra ett informerat val, att få ta så mycket ansvar man själv vill och bli respekterad för det. Den som gjort ett sådant val kan inte vara misslyckad.

Barnafödandet borde vara en av de viktigaste feministiska frågorna, för oss själva och våra barn. Gravida kvinnor trycks ner systematiskt av sjukhuskulturen och media som förmedlar budskapet att kvinnokroppen inte duger. Det är dags att resa sig upp från förlossningsbritsarna!