Svettigt att möta Friskis

Den 5 juli 2007 anmälde Frisk, friskvårdsföretagens branschorganisation, Friskis & Svettis till Skatteverket. Frågan som ställdes var om Friskis & Svettis är att betrakta som ett företag snarare än en förening. Som företag gäller helt andra skatteregler och frågan är ytterst viktig att utreda för hela friskvårdsbranschen. Inte minst för en konkurrens på lika villkor mellan aktörerna på marknaden.

Anledningen till den ursprungliga anmälan är att Friskis & Svettis för länge sedan lämnat den allmännyttiga ideella plattformen och i dag arbetar som vilken näringsidkare som helst. Man tar ständigt nya marknadsandelar och slår undan lokala friskvårdsföretag.

Det är osund konkurrens av stora mått då man som ideell förening inte betalar moms på sina tjänster och slipper betala sociala avgifter för löner som understiger ett halvt basbelopp (42 000 kronor under 2008), vilket i praktiken berör hela instruktörsskaran. Skillnaden är att inom näringslivet hade de kallats anställda då de utför exakt samma arbetsuppgift.

Genom sin allmännyttiga ideella framtoning är man berättigad till aktivitetsbidrag, utbildningsbidrag och investeringsbidrag. Det är en förlegad syn på en organisation som har gått från en idé om gratis gemensam motion till direkt näringsverksamhet i stil med vilket friskvårdsföretag som helst.

Detta i stark moralisk kontrast till de små föreningar och dess barn och ungdomsverksamhet som skulle vara mest behjälpt av bidragspengar. I våra samtal med dess grundare, Johan Holmsäter, framgår med tydlighet att detta inte fanns med då Friskis & Svettis bildades 1978. Den ideella vackra tanken och tillvägagångssättet som Johan tillsammans med övriga initiativtagare startade har förvandlats till en stor och stark aktör som levererar träning på den svenska marknaden precis som Sats, World Class, Nautilus med flera.

Att inte Riksidrottsförbundet agerar gentemot medlemsföreningar som inte bedriver någon idrottslig verksamhet är för oss en gåta

I Dagens Industri har Stockholms verksamhetschef Peter Rogeman uttryckt att ”detta är vår affärsmodell i F & S” – det vill säga man talar i termer av affärsspråk. Friskis & Svettis stora föreningar runt om i landet som Stockholm, Malmö, Göteborg med flera är inte att betrakta som ideella föreningar utan bygger i stället sin verksamhet på en allmännyttig värdegrund vilket även många andra kommersiella friskvårdsföretag gör.

Friskis & Svettis lägger enorma kostnader på marknadsföring. När vi frågar om deras marknadsföringssyfte kallas det medlemsinformation men är en jakt på en ökad kundmassa via reklam i tunnelbanor, i radio och på tv.

Det finns flera exempel där fördelarna med att betraktas som ideell förening utnyttjas men att det i övrigt ageras som vilket företag som helst. Ett färskt exempel är Friskis & Svettis i Varberg. Skattemyndigheten dömde Friskis & Svettis att betala över 800 000 kronor i moms.

Föreningen svarade med att sätta sitt eget bolag i konkurs. I media uttryckte ordföranden: ”Vi kursar hellre än betalar momsen”. Därefter köpte man tillbaka inventarierna från konkursförvaltaren och fortsatte sin verksamhet som om ingenting hänt.

Som branschorganisation för friskvårdsföretag är det för oss oförståeligt att det inte sker en större granskning av Friskis & Svettis. Det berör cirka 500 000 personer i dagsläget och det borde vara en högaktuell fråga för beslutsfattare och politiker.

Låt funktionärerna som utför exakt samma uppgifter som näringslivets instruktörer få lön och på så sätt bidra till en bättre välfärd och inte som nu låta dessa människor i sin tro att de bidrar till något ädelt få slita ersättningsmässigt till knepiga arvoden, samtidigt som topparna i organisationen plockar ut miljonbelopp i lön och pensionsavsättningar.