”Skilj dig och få ett jämställt liv”

  Frågan är då, hur kan man skynda på jämställdhetsprocessen för de gifta kvinnorna?

Svaret på frågan och ökningen av jämställdhet kanske är skilsmässa? Då får ju kvinnorna mer tid att fokusera på karriären. Jag kan nämligen inte se att männen frivilligt skulle ge upp sina positioner, vare sig på arbetsplatser eller i hemmet. Lagstiftning, kan bara nå en bit på vägen. Det är i sig en viktig markering när det gäller mänskliga rättigheter, men det räcker inte. Det ser vi om inte annat när det gäller kvinnors lagstadgade rätt till lika lön för lika arbete. Där inte mycket händer, trots en ständigt pågående debatt år efter år.

  Finns det överhuvudtaget någon anledning för dig, som kvinna, att tro att det någonsin ska hända någonting av sig självt?

Historiskt vet vi att när kvinnorna i gamla Grekland sexstrejkade så tog krigen så småningom slut. Det var effektivt och männen klarade inte att vara utan en kvinna någon längre tid. Kanske det är dags att prova den taktiken igen… Det skulle inte förvåna mig om vi män kom krypande och tiggande efter en mycket kort tid!

  Kvinnor utför 2/3 av allt hushållsarbete och arbetar därigenom runt 20 timmar mer i veckan än männen. Obetalt arbete alltså, men samtidigt tycker många kvinnor att de lever i ett jämställt förhållande.

  Enligt jämställdhetsexperterna som deltog i det svenska radioprogrammet Gender i P 1 (13 april, 2006) kan detta bero på att kvinnor jämför sig med andra och tycker sig ha det bra jämfört med grannen. ”Så jävligt som Malin, det har jag ju det inte, Hans hjälper ju till hemma. Ibland.

  ”Dessutom är det ju, enligt mina kvinnliga bekanta, inne att säga att man lever i en jämställd relation, för vilken kvinna vill säga motsatsen? De flesta par som lever tillsammans hävdar alltid att de gemensamt har diskuterat igenom föräldraledigheten och kommit fram till att det är bäst om kvinnan är hemma.

Visst är det märkligt att ”alla” dessa par kommer fram till samma beslut? Jag känner många män som hävdar att kvinnan kräver att få vara den som är hemma längst tid och som kräver att få vara huvudansvarig för barnet. Detta är ju intressant och torde vara det enda område där män omedelbart och frivilligt backar tillbaka och säger ok, var hemma du!

Annars brukar ju vi män vilja vara med och försöka bestämma i de flesta frågor, men här backar vi omedelbart. Anledningen till detta är naturligtvis att vi inte vill vara hemma och ta hand om barn, vi anar även om vi inte har provat, att detta är ett tungt arbete utan status.

  Så, mitt råd blir, skilj dig kvinna och du får ett nytt eget liv och en före detta man som kommer att utvecklas till en mer mogen människa.

  Han kommer nämligen inte att ha något val. Dela på vårdnaden av barnen, varannan vecka, så kommer din tidigare ”hjälplösa” make att börja sköta sitt eget hushåll själv. Han kommer att gå på föräldramöten i skolan, packa matsäck till barnens utflykter, städa och handla mat.

  Och han kommer att få ett helt nytt förhållande till sina barn. Hur många klagosånger har vi inte hört genom åren om män som säger sig ha för lite tid för barnen. Nå, då så, ge dem den tiden, så får vi se vad de gör med den.

Männen får välja, karriären eller barnen. Männen kan ju börja arbeta deltid, vara med barnen och göra karriär när barnen blivit lite större. Precis som så många kvinnor har fått göra.

Och du kvinna kan börja träffa dina vänner igen. Gå ut och ta en öl, spana in snygga killar, spela golf och gå på gymmet! Barnen kommer att få en glad och positiv icke utarbetad mamma som diskuterar livet.

Den destruktiva anpassningen till såväl barn som en icke deltagande make försvinner och du kan möta din gamla familj på ett nytt och helt annat plan.