”Moore” är inte porr

Vårt tilltag fick socialdemokraternas partisekretare Marita Ulvskog att se rött, och i förra veckan rasade hon i tidningarna mot både Svenska Fotbollförbundet och oss, som, enligt Ulvskog, såg till att skicka något som de flesta anser är en porrtidning hem till folks brevlådor.

Men kära Marita, och alla andra nymoralister: Moore är inte en porrtidning. De flesta anser absolut inte att det är en porrtidning. Det är till och med direkt okunnigt att kalla det för porr.

Själva definitionen av pornografi är, enligt Nationalencyklopedin, ”beskrivningar av människans erotiska liv i underhållande och lustframkallande syfte”.

Jag är fullständigt övertygad om att Marita inte öppnat tidningen. För om hon bläddrat i det senaste numret hade hon nämligen mötts av lite bilar, mode och prylar, en seriemördarartikel, en lista med dekadenta rock’n’roll-historier, en intervju med en ung svensk entreprenör – och bilder på tjejer i bikini eller underkläder.

Ibland utan behå eller bikiniöverdel, dock alltid utan att visa bröstvårtorna (en av svenska killtidningsgenrens för tillfället oskrivna regler). Det finns ingen som helst koppling till modellernas erotiska liv. Poserna är i vissa fall utmanande, visst, men huvudsyftet med bilderna är inte att kåta upp våra läsare, utan att på ett smakfullt sätt visa hur sensuell och vacker modellen är.

För 30 år sedan kanske killtidningar med bikinibilder fyllde något sorts syfte som sexuellt hjälpmedel. Men om män i dag behöver visuell hjälp för att hetsa upp sig finns det betydligt mer lättillgängliga, och väldigt mycket grövre, kanaler.

I en tid där varenda femåring kan ladda ner porr från internet eller slå på kabel-tv och kolla på hårdporr känns bilderna i Moore oerhört harmlösa.

Nymoralisterna håller på att göra samma misstag som extremfeministerna. De skriker så högt och så onyanserat att de snart också kommer att betraktas som lite knäppa.?

Och då är det ingen som orkar lyssna längre, vilket är synd, för de har, precis som extremfeministerna, mycket vettiga saker att säga.

Och deras överbeskyddande mentalitet är skrämmande. Fotbollsspelarna är vuxna män, som kan hantera en killtidning i brevlådan. Gillar de inte tidningen, slänger de den helt enkelt i papperskorgen. Förhoppningsvis utan att ha fått men för livet.

Klart man kan ha åsikter om en tidning som Moore. Modellerna är givetvis objekt. De är med för att de är snygga. En student i genusforskning ringde mig häromdagen och frågade vad vi gör för jämställdheten. ”Ingenting”, svarade jag den chockade studenten.

Det innebär inte att jag inte anser att män och kvinnor ska ha samma möjligheter och samma villkor. Det är en självklarhet. Men jag är en entreprenör som försöker tjäna pengar, ingen idealist. Och affärsidén med killtidningar bygger på fundament som inte främjar kampen för jämställdhet. Det är hyckleri att påstå annat.

Moore är en kommersiell tidning som delvis säljer på sex, utan tvekan. Precis som dokusåporna. Precis som mycket av reklamen vi bombas med. Precis som mängder av musikvideor. Och precis som den här tidningen, som säljer sina fredags- eller söndagsbilagor på marginellt mindre sexiga bilder än de vi publicerar i Moore (jag borde veta, för jag plåtar ofta de bilderna också). Men då med rubriker som ”Stjärnorna visar det senaste underklädesmodet” istället för ”Jippi – Elita, i sitt sexigaste fotojobb någonsin”.

Nymoralisterna verkar nästan vilja förfula vår mest naturliga drift: att attraheras av varandra. Kvinnor, de flesta åtminstone, vill vara vackra, sexiga och åtrådda av män. Precis som män vill (så gott vi kan) vara vackra, sexiga och åtrådda av kvinnor.

Så snälla nymoralister, låt bli våra läsvanor och rikta er energi och ert brinnande patos mot saker där er kraft behövs bättre.