Jag gjorde en porrfilm

Killarna som producerade filmen var mycket ivriga att jag skulle delta, och även om ingen tvingade mig med fysiskt våld kände jag att min egen vilja var ganska betydelselös.

Jag litade på de här killarnas omdöme. De tyckte att ”en tjej som ser ut som du borde tjäna pengar på sitt utseende”. De sa saker som att jag inte skulle vara så ”pryd” och ”det är väl inget fel med att ha sex”. De sa att jag ”måste våga lite och ta risker” och att jag ”bara lever en gång”.

Ingen sa att jag kommer leva med det här i resten av mitt liv. Ingen sa att det kan påverka mina möjligheter att få jobb i framtiden. Ingen sa att min familj kanske inte vill prata med mig efteråt. Ingen sa att jag kanske aldrig kan leva i en normal kärleksrelation igen.

Tio år efter det att filmen gjordes har det inte gått en enda dag utan att jag har ångrat mig. Jag har aldrig haft sex sedan filmen gjordes, jag kan inte ens tänka på sex utan att se den tjej som med gråtfärdig blick tittade in i kameran och sa ”va skönt” (scenerna där jag verkligen grät klipptes bort).

Jag har i dag en mycket bristfällig kontakt med min pappa. Han tycker att jag har generat hela familjen. Jag har fått höra av min chef att killar älskar tjejer med stora och fylliga blygdläppar. Han frågade också om jag alltid har varit så kåt och villig.

Filmen finns i en videobutik i närheten där jag bor. Jag berättade för dem hur dåligt jag mår av att de har filmen för utlåning. De tyckte att det inte var ”så farligt” och frågade mig varför jag ställer upp på sånt som jag inte vill att andra ska se. Filmen finns fortfarande kvar.

I Sverige har vi konstigt nog ett förbud mot prostitution, men att sälja sexuella tjänster resten av livet till hundratusentals människor är helt tillåtet. Varje person som tittar på filmen förgriper sig på mig!

Jag har varit sjukskriven i åtta av de tio år som har gått sedan filmen gjordes. Det har varit åtta dyra år av terapi och sjukbidrag. En betydligt bättre ekonomisk investering hade varit att ge mig rättigheter och skydd som hade kunnat minska min utsatthet. Ångerrätt och betänketid är sådana rättigheter. Med ångerrätt menar jag rätten att få det pornografiska materialet tillbakadraget och raderat. Upphovsman, ansvarig utgivare och alla som säljer och sprider det pornografiska materialet ska hålla sig uppdaterade om dem som deltar accepterar att deras kroppar säljs. Respekteras inte den här rätten är det frågan om våldtäkt. Ångerrätten skulle medföra att porrbranschen skulle se det som en felinvestering att övertala tjejer att delta i pornografi.

Tyvärr är det så att om en bild/film väl har kommit ut är det omöjligt att helt stoppa materialet. Särkilt svårt är det att stoppa spridningen via internet. En obligatorisk betänketid innan materialet får användas skulle göra att många slapp hamna i den situation som jag är i dag. Porr uppkommer oftast spontant och är sällan följden av ett väl genomtänkt beslut. Ofta är det frågan om unga berusade flickor som överöses med komplimanger och kallas ”modiga” och ”frigjorda” för att de ställer upp. I efterhand marknadsförs de som billiga, slampiga och lättlurade.