”Jag drömmer om en rättvis värld”

Ibland när orättvisorna omkring mig och därute i övriga världen blir för tunga att bära, blundar jag och tar mig till en värld där människor är fria, jämställda och jämlika och lever utan att utsättas för utsugning, fördumning och förtryck.

Jag drömmer om en värld där allas möjligheter tas till vara och alla skulle kunna ställas till svars för sina mindre och, ännu viktigare, stora brott såsom brott mot mänskligheten och folkmord.

Det är därför som jag med tillfredsställelse läser att Radovan Karadzic, den serbiske krigsförbrytaren, sitter bakom lås och bom i Haag och väntar på att ställas till svars för alla liv som släcktes, alla personer som förföljdes och alla nödställda som tvingades fly sina hem på hans order eller med hans samtycke.

Jag läser med tillfredsställelse att den argentinske generalen Luciano Menéndez som var med och ledde högerns ”smutsiga krig” mot det argentinska folket dömdes trots sin höga ålder till livstid.

Jag läser med tillfredsställelse att International criminal tribunal for Rwanda fram till i dag har dömt 25 personer, bland dem de dåvarande makthavarna Jean Kambanda och Georges Rutaganda för delaktighet i folkmordet på tutsier och mord även på många hutuer.

Tillfredsställelsen är av samma dignitet som när Saddam Hussein arresterades eller när jag läste om rättegångerna i Nürnberg mot Adolf Eichmann och andra ansvariga för folkmord och brott mot mänskligheten.

Tyvärr har de skyldiga till folkmorden oftast undkommit allt ansvar. Adolf Hitler, Josef Goebbels och Heinrich Himmler tog sina liv för att slippa rannsakan.

Den ugandiske skräckledaren Idi Amin, den iranske diktatorn shah Mohammad Riza Pahlavi och den kubanske militärpresidenten Fulgencio Batista dog i exil. Andra – som den kambodjanske envåldshärskaren Pol Pot, den chilenske diktatorn Augusto Pinochet och den serbiske förre presidenten Slobodan Milosevic – hann dö innan rätten hade gett sitt slutliga utslag. En del hann som Hermann Göring ta sitt liv innan domen föll.

Ariel Sharon, ”slaktaren från Sabra och Shatila”, ligger för döden och slipper en kommande rättegång. En del fick behålla makten fram till sin död – som den kroatiske Franjo Tudjman trots sin påtagliga del i olika brott mot mänskligheten i Jugoslavien, och som den iranske ayatollan Ruhollah Khomeini som förråde ett folks drömmar om frihet och förtryckte dem.

En del ifrågasattes aldrig från officiellt håll och ställdes aldrig inför någon domstol: Harry S Truman som har minst 200 000 människors liv och ännu fleras lidande på sitt samvete på grund av sitt beslut att fälla två atombomber över Hiroshima och Nagasaki (världens i särklass värsta terrorattacker), Lyndon Johnson och Richard Nixon som båda orsakade miljoner vietnamesers död och lidande.

Tyvärr hinner verkligheten ikapp mig och jag tvingas lämna drömmarnas värld.

Kanske är det så att talet om folkmord och brott mot mänskligheten gäller enbart dem som har förlorat makten, betydelsen eller nyttan?

De som segrar och de som har makten skriver lagarna och dikterar villkoren.

Det är kanske därför som andra som har brutit mot internationell rätt och mänskliga rättigheter aldrig ställs inför rätta: makthavare som har många människors liv och lidande på sitt samvete, män som de amerikanska presidenterna George Bush den äldre, Bill Clinton och George W Bush (alla med många liv i Irak och den sistnämnde även i Afghanistan på sitt samvete), Tony Blair – Bushs vapendragare i Storbritannien, den ryske Vladimir Putin som bär ansvaret för folkmordet i Tjetjenien och det iranska prästerskapets ledare Ali Khamenei.

Drömmen om en rättvis värld där människor lever fria, jämställda och jämlika i rättvisa samhällen utan spår av utsugning, diskriminering, rasism och förtryck, en värld där alla skulle ställas till svars för sina brott, är ännu så länge bortom horisonten.