”Smutskasta inte familjen”

Radikala feminister har i alla tider påstått att kärnfamiljen är ett kvinnofängelse. I ”Heliga familjen” i radions P1 har nu ett antal kärnfamiljsmotståndare under åtta veckor helt oemotsagda fått svartmåla kärnfamiljen och de värderingar som hör ihop med den.

Gudrun Schyman talar om hur positivt och utvecklande det är att skilja sig. Någon övervintrande ”proggare” från -68 berättar hur befriande det var på den tiden att få ”knulla runt” med både den ena och den andra utan att någon blev svartsjuk.

Författaren Birgitta Stenberg vittnar om hur mycket bättre det är med gruppsex. Genusprofessorn Tiina Rosenbergs senaste bidrag är att på Pridefestivalen propagera för vår rätt att ha sex utan att vara kära.

Skilsmässor är ibland nödvändiga. Men de är sällan så enkla och smärtfria som Gudrun Schyman ger sken av.

En svår separation är den vanligaste psykosociala orsaken till hjärtinfarkt hos kvinnor enligt en undersökning vid Karolinska institutet. Ensamstående mammor är verkligen enastående mammor och vår tids vardagshjältar.

Men många är fattiga. De har också sämre fysisk och psykisk hälsa än sammanboende mammor och är mer utsatta för hot och våld än andra kvinnor.

Frånskilda män är de stora förlorarna. Att leva som ensamstående frånskild man är i dag en lika stor hälsorisk som att få cancer.

Tiina Rosenberg får givetvis ha sex med vem hon vill så ofta hon vill utan att vara kär. Men ju fler man har sex med desto mindre får man ut av det. Mest nöjda med sitt sexliv är de som lever i en långvarig och stabil kärleksrelation.

De allra flesta av oss bär på en önskan att bli sedda, bekräftade och älskade i ett jämställt förhållande som håller livet ut. Men nästan hälften av alla äktenskap och ännu fler samboförhållande och styvfamiljer spricker.

Det är inte längre en skam att skilja sig. Styvfamiljer är vanliga. Snart får homosexuella också rätt att gifta sig. Sluta då upp med att smutskasta kärnfamiljen, den typ av familj som allt fler barnfamiljer helt frivilligt väljer.

Satsa i stället på att stödja och uppmuntra alla de par som önskar att förverkliga drömmen om livslång kärlek oavsett om de lever i kärnfamilj, styvfamilj eller regnbågsfamilj.

Separationer är ofta nödvändiga, men många går att förebygga. Då får vi färre ”bitterfittor” och inte så många ensamma, förtvivlade frånskilda män. Då behöver inte heller 46 000 barn varje år vara med om en skilsmässa.

I USA har forskare så kallade ”Love-labs” där par videofilmas när de diskuterar problem i förhållandet. Utifrån parens sätt att hantera sina konflikter kan forskarna nu med mer än 90 procents sannolikhet förutsäga vilka förhållanden som kommer att hålla och vilka som kommer att spricka.

Hur lyckliga vi är tillsammans beror inte i första hand på hur kära vi är i varandra, hur jämställt förhållandet är eller hur bra vi har det i sängen. Det beror mer på vår förmåga att hantera konflikter.

Skillnaden mellan lyckliga och mindre lyckliga parrelationer är inte antalet konflikter utan förmågan att hantera konflikter. Att hålla kärleken levande och hantera konflikter är något man kan lära sig på 10–15 timmar.

Det visar flera undersökningar enligt en ny rapport från Folkhälsoinstitutet.

De flesta parrelationer spricker när vi blir föräldrar.

I Norge erbjuder man därför i de flesta kommuner föräldrarna en kurs i hur man håller kärleken levande.

Självklart borde också vi i Sverige erbjuda de föräldrar som vill den möjligheten.

Då skulle fler av oss kunna ge våra barn något av det finaste de kan få – föräldrar som älskar varandra och har det bra tillsammans.

Folkhälsan och samhällsekonomin skulle sannolikt också påverkas positivt. Därför, socialminister Göran Hägglund, borde sådana kurser vara ett självklart inslag i alliansens familjepolitik.

Kanske skulle de också skapa fler fungerande och lyckliga familjer än både vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus?