”Det våras för hockey-morsorna”

Det våras för hockeymorsorna. Åtminstone i USA.

Sarah Palin har visat att jordnära kvinnor från små städer och byar också kan erövra makten.

En kvinna med makt behöver inte vara en Hillary Clinton, en pant-suit, som gått på elituniversitet och är gift med en man med makt.

En kvinna med makt kan också vara en fixarmamma som skjutsar barn till idrottsträningen, är ordförande i hem&skolaföreningen och gift med sin gymnasiekärlek.

Sånt har kraftig töntvarning i Sverige, men i USA är hockey- och hem&skolamammorna en maktfaktor, som gör att de måste tas på allvar. De styr den verklighet som finns bortom mediernas ”Sex and the city” och ”West Wing”, det vardagssamhälle bortom kändispartyn och politiska intriger, som ibland kallas det civila samhället.

Där finns inga jämställdhetsplaner, genusordningar eller glastak. Där finns bara en massa viktiga saker som måste göras för att livet och samhället ska fungera. Där finns kvinnor som vet vad som ska göras och som gör det. De tar makten, inte för maktens egen skull, utan för det gemensamma bästas skull.

Sån är Sarah Palin.

Hon har visat att en kvinnlig och moderlig kvinna – en hockeymorsa – verkligen vet vad makt innebär. Hon har sagt ”the difference between a hockeymum and a pitbull is – lipstick”.

Hockeymammor vågar vara hårda och mjuka samtidigt utan att förlora sin kvinnlighet. De har hög status eftersom alla vet att hela samhället inte skulle fungera utan dem. De är empatiska, målmedvetna, ansvarsfulla och har stor social kompetens – allt som efterfrågas hos bra ledare.

Var finns Sveriges Sarah Palin, undras det i bloggsfären och på ledarsidorna, efter Palins mediegenombrott vid republikanska partikonventet. Varför har vi inte såna politiker?

Mona och Maud och Maria, kanske? Knappast.

I högskatte-Sverige behöver vi inte bry oss om lokalsamhället, det sköter kommunen. Där jobbar många kvinnor för alldeles för låga löner och betalar alldeles för mycket skatt – utan att göra karriär.

Och svenska karriärkvinnor vill bli som Hillary Clinton. De vill bli pant-suits, man-kvinnor, eftersom de tror att kvinnor måste bli män för att få makt, eftersom män har den makt de vill ha. Och enligt härskande genusteorier kan kvinnor bli män – bara de vill. Könet är en social konstruktion.

Ingen av Mona-Maud-Maria skulle kalla sig hockeymorsa med någon större stolthet. För de vet att de då talar om att de är kvinnor som bryr sig för mycket om sina barn och oavlönat arbete. Och för lite om sina karriärer och statens/kommunens skatteunderlag.

Och då förlorar man makt; då är man genusunderordnad och i utanförskap. Det är bara män med makt som får vara hockeymorsor i Sverige, typ Thomas Bodström.

Svenska kvinnor skickas på genuskurser för att träna sig för ledarskap genom att bli män. Amerikanska kvinnor tränar ledarskap i sin vardag som hockeymorsor. Vi tror att de är korkade, förtryckta hemmafruar – i själva verket tränar och utövar de modernt, ansvarsfullt ledarskap.

Inte konstigt att USA är världsledande i antalet kvinnor på ledande poster i samhället.

Amerikanska headhunters letar efter framtidens ledare bland hem&skola- och hockeymorsorna. Många blir utmärkta vd:ar, borgmästare och guvernörer.

Som Sarah Palin.