"Partikelstrålen gjorde mig gråtfärdig av lycka”

 Partikelstrålen gick runt den 27 km stora ringen precis som den skulle, och en teknologisk prestation av historiska mått var ett faktum. Personligen blev jag nästan gråtfärdig av lycka när jag via TV-sändningarna från CERN såg det hända.

Men detta är bara det första steget. Under hösten kommer man att fortsätta att testa och justera för att så småningom komma igång med utforskandet av det okända. Nästa år börjar äventyret på riktigt.

Vad är det då man planerar att göra med LHC? I acceleratorn kommer två strålar med protoner att accelereras till hastigheter bara någon bråkdel av en procent från den oöverstigliga ljushastigheten. När protonerna kolliderar kommer de att omvandlas till skurar av partiklar som fångas upp och studeras av väldiga mätinstrument större än något som tidigare byggts.

Uppgiften är att återskapa förhållandena strax efter Big Bang och avslöja de lagar som ligger till grund för världsalltets existens.

Vad är det man letar efter? Dels Higgspartikeln, som behövs för att förklara varför övriga partiklar har en massa. Men man letar också efter den mystiska mörka materien. Man vet att det runt om i universum, i det dystra mörkret mellan stjärnorna, finns materia som inte syns.

Den utgör många gånger mer av universums totala massa än den vanliga materia som vi och stjärnorna består av. Det bästa förslaget på vad det kan vara är nya slags partiklar och det finns goda utsikter att skapa dem med LHC. En än mer fantastisk möjlighet vore om LHC lyckades hitta extra rumsdimensioner utöver de tre vi känner till vardags. Sådana underligheter förutsägs av den så kallade strängteorin. Och sedan, förstås, det oväntade. Det som ingen har kunnat föreställa sig.

LHC är det största vetenskapliga experimentet genom tiderna. Man kan mycket väl hävda att det är det absolut mest storslagna som den mänskliga kreativiteten någonsin frambringat. Och för en gångs skull hade också stora delar av media förstått att något stort var på gång. Även om en del av uppmärksamheten genererats av den fullständigt ogrundade rädslan för att LHC skulle skapa små svarta hål som riskerade att sluka jorden.

Men även om LHC är en unik prestation med mänskliga mått mätt, förbleknar den ändå inför det som naturen dagligen ägnar sig åt. Partiklar med energier många gånger högre än vad LHC kan åstadkomma dundrar ständigt in i jordens atmosfär och i andra himlakroppar utan att något går på tok.

Men varför skall vi då ägna oss åt detta? Kostar det inte fasligt med pengar? Över åren har LHC gått på runt 40 miljarder kronor. Även Sverige har bidragit med sin del. Den svenska avgiften till CERN uppgår till mellan 1 och 2 Kr i månaden för varje svensk. Detta är alltså vad världshistoriens största vetenskapliga instrument kostar oss.

Det viktigaste motivet är förstås nyfikenheten. Inte bara nyfikenheten hos de enskilda vetenskapsmän som driver projektet utan allas vår önskan att nå kunskap om vår plats i kosmos. På sikt är det också just den här typen av forskning som får de största konsekvenserna för våra levnadsvillkor, även om det kan ta tid och man på förhand inte kan veta vilka de blir. Men all den nya teknik man måste utveckla kan också få omedelbara konsekvenser.

Tidigare acceleratorprojekt vid CERN gav upphov till WorldWideWeb, och ur LHC kommer Griden som är ett slags vidareutveckling av Internet där man inte bara kan förmedla information kors och tvärs över världen, utan också beräkningskraft.

På YouTube kan man hitta Large Hadron Rap som beskriver vad man kommer att göra på ett lite annorlunda sätt. Över två miljoner tittare har den skrapat ihop. Jag misstänker att det man sjunger sätter fingret precis på av vad det handlar om: The things that it discovers will rock you in the head.