”Polisen klarar inte jobbet”

  I fyra fall har det varit sjukt dåliga utredningar av dödsfall. Det får vara nog. Rikskriminalpolisen måste ta över och utreda allt sådant.

  Fuat Deniz. I december i fjol mördades min gode vän Fuat Deniz, lektor vid Örebro universitet. Jag kritiserade Örebropolisens brister i utredningen på denna sida, det fick Rikskriminalen att komma till Örebro för att finna mördaren.

Den 18 augusti i år föll en släkting till mig från åttonde våningen på hotell Anglais i centrala Stockholm. Jag har, som min kultur bjuder, funnits vid den sörjande familjens sida och har även denna gång följt polisens arbete med att klara upp vad som hände.

Exakt en vecka efter att min släkting föll fick familjen besöka det rum han hade bott i på hotell Anglais. Det var hans mor, hans flickvän, fyra av hans fem syskon, två svägerskor och jag.

En av systrarna ville undersöka rummet. Hon började med att krypa under sängen för att se om det kunde finnas något där. Trots att polisen lovat att rummet hade finkammats.

Plötsligt utropade systern: ”Jag har hittat hans nycklar!” Vi andra, som varit skeptiska till att det kunde finnas något kvar, hjälpte henne att leta vidare.

I en byrålåda fann vi telefonnummer som min släkting hade skrivit ner på hotellets gästföreskrifter. Under en fåtöljdyna fanns några mynt. Mellan två papper hittade vi ett tuggummi.

Hans mor vägrade lämna rummet. Hon krävde att den kriminalinspektör som hade lovat att polisen gjorde allt för att ta reda på hur hennes son hade dött, skulle komma till hotellet.

Kriminalinspektören kom och hade med sig en kriminalkommissarie som ”inte hade satt sig in i ärendet ännu”. De beklagade sig och sa att slarvet handlade om den mänskliga faktorn. Och att de två kriminaltekniker som haft i uppgift att leta efter bevis i rummet hade fått veta att de gjort ett uselt jobb och därför nu mådde dåligt på sin semester.

På plats fanns också chefen för Scandichotellen i Stockholms city. Han framhöll att folk på Scandic mådde lika dåligt eftersom hotellets städare uppenbarligen inte hade städat.

Som om det skulle ursäkta att det slarvats. Märkligt nog hade rummet dessutom varit uthyrt efter dödsfallet.

Dagen efter att systern hittat nycklarna ringde jag till chefen för kriminaltekniska roteln på länskriminalen. Han påpekade att han själv inte är tekniker.

På min fråga varför teknikerna inte hade hittat nycklarna svarade han: ”Man kanske har sett dem men av någon anledning inte säkrat dem. Det beror alldeles på vad förundersökningsledaren har sagt till kriminalteknikerna att göra. Det beror också på vad förundersökningsledaren har för information och utifrån den totalbilden får kriminalteknikerna uppdraget, de agerar inte självständigt.”

Förundersökningsledaren svarade inte på några frågor, det råder förundersökningssekretess.

Men övervakningskamerorna på hotellet då?

Scandics säkerhetschef: ”Det viktigaste med kameraövervakning, som vi ser, det är att man ska känna att om man har orent mjöl i påsen är det ingen idé att gå in. Men sedan är det naturligtvis så att kameror har uppgiften att förmedla en bild. Tredje funktionen är att spela in. Det förekommer att Scandic spelar in men också att de inte gör det.”

På hotell Anglais sa två anställda att man inte spelar in, att kamerorna är där för syns skull. Som attrapper.

Det finns också annat som hotelledningen har anledning att känna skuld för. Personalen har släppt in folk som inte var incheckade på det aktuella rummet. Det strider mot hotellets policy.

Och i detta fall, precis som i fallet Fuat Deniz, har polisen fortfarande inte hört personer som är relevanta för utredningen.

I Deniz fall skyllde man på jultider, här skyller man på semestertider.

Rikskriminalen måste ta över utredningen även i detta fall!