Åsiktspolisen slår till

Konsekvensneutralitet är ett fint ord som hyllas av både journalister och forskare. Det innebär att om något är sant och relevant ska det berättas utan hänsyn till konsekvenserna. Publish and be damned. Det är principen.

Men när världsbilder ifrågasätts gäller inte principen. Då rycker den mediala åsiktspolisen ut, Helle och Åsa och allt vad de heter, fördömer Brå och berättar med nervös frenesi att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken är ointressant och irrelevant. Hur de nu kan veta det utan att ha undersökt saken.

Brå:s forskare har nämligen inte letat förklaringar till invandrares överrepresentation i brottsstatistiken. De nöjer sig med att konstatera att så ligger det till. Det är inte så konstigt. Redan det är förgripligt.

Att forska om varför, utan att från början ha bestämt sig för vad resultatet ska bli, vore som att ge sig ut i ett minfält med ögonbindel. Tänk om svaren skulle bli andra än det enda godkända och sanktionerade. Tanken svindlar.

Se hur det gick för folkpartisten Mauricio Rojas då han i DN föreslog att det kunde finnas kulturella orsaker till att vissa invandrargrupper är överrepresenterade medan andra knappt märks i brottsstatistiken. Vips var den mediala exekutionspatrullen framme och avrättade honom. Trots att han, i likhet med alla som kan etiketteras invandrare, i normalfallet åtnjuter omedelbar amnesti för brott mot pk-censuren.

Men här var förlöpningen för grov och Rojas alltför väletablerad för att åsiktspolisen skulle se genom fingrarna.

Det finns sedan 1970-talet en enda officiellt sanktionerad förklaring till att människor blir kriminella, svenskar som utlänningar, och gud nåde den som försöker komplicera bilden. Man kan kalla detta pk-märkta orsakssammanhang för fattigdoms- och eländesteoremet. Skälet till att människor blir terrorister, mördare, våldsmän, rånare, vandaler, tjuvar, banditer, snattare och bedragare är att de är fattiga, arbetslösa och socialt stigmatiserade.

Allt från Al-Qaida till bilbrännare i Paris och smågangsters i Tensta får sin förklaring med denna kriminologins motsvarighet till fysikens Teori om allt. Det regelbekräftande undantaget är väl skattefuskare.

Fast det är svårt att förena fattigdoms- och eländesteoremet med vetskapen om att det går 3,5 manliga brottsmisstänkta på en kvinnlig. Kvinnor är ju fattigare och arbetslösare än män. Varför begår de då färre brott? Och hur kommer det sig att utblottade flyktingar från Sydostasien är underrepresenterade i statistiken medan araber är överrepresenterade?

Kan det vara så att fattigdoms- och eländesteoremet fått monopol som brottsförklaringsmodell, inte för att det beskriver hela verkligheten utan för att det stryker snällismen medhårs, erbjuder enkel problemlösning och harmonierar med den svenska politikens mest omhuldade metod för att frälsa världen: vräk på med lite mer av skattebetalarnas pengar så löser sig allt och du känner dig god.