”Ge alla elever
tillgång till psykolog”

Sanningen gör för ont. Vi vet redan varför och hur – men underlåter att göra någonting åt det ofantliga problem som den psykiska ohälsan har kommit att bli. 

Samtidigt som utbildningsminister Jan Björklund avundsjukt spejat på det finska skolundret mår både svenska och finska elever allt sämre. Den goda nyheten är att det redan finns kompetens för att förebygga både stora och små katastrofer. Det är bara det att den inte används. 

Medan Jan Björklund rotar igenom sina byrålådor efter den där statistiken han så väl behöver för att bevisa att skolkrisen inte var en bluff, inser fler och fler av hans supportrar att det visade sig vara mer alarmism än undergångsprofetia. Jan Björklund har redan beställt ny statistik från Skolverket för att stödja sin vecklande tes om att Sverige har världens sämsta skola. Jag föreslår att han satsar krutet på något mycket viktigare – elevhälsan. Skolan är friskförklarad – nu är det dags att bota de sjuka eleverna.

Stockholmarnas användning av antidepressiva SSRI-preparat har tiodubblats sedan början av 1990-talet. Nu får 100 000 stockholmare daglig hjälp – i form av psykofarmaka. I ett längre perspektiv kommer en god psykisk folkhälsa att vara långt viktigare än ordning i klassrummet.

Något måste göras åt den eskalerande psykiska ohälsan. Det är knappast någon som tror att dessa piller ensamma kan hindra utvecklingen. Det är ett lavinartat problem, så jag föreslår att insatserna ska vara förebyggande. Varför inte börja med att ge alla skolelever reell tillgång till en skolpsykolog? Då kan man dessutom förhindra att psykiskt instabila ungdomar – som gärningsmannen i den finska skolmassakern – kan passera genom skolväsendet obemärkta.

På folkpartiets riksmöte konstaterade Björklund att skolhälsan måste förstärkas med sjuksköterskor och kuratorer. Psykologerna glömdes helt bort.

I varje samhälle är skolan en katalysator för hur det egentligen står till med medborgarna. Förhållandena i den svenska skolan skvallrar om problem som är mycket mer grundläggande än att majoriteten av eleverna riskerar IG i uppförande. Bråddjupa klasskillnader, integrationsproblem och mobbning är ofta tecken på ett destruktivt system – snarare än bråkiga elever. En skola med omfattande problem har en cementerande effekt av utanförskap i stället för att vara utjämnande. Det vi behöver för att identifiera och lösa dessa problem är psykologisk kompetens.

Som det ser ut nu är det upp till kommunerna själva att bestämma hur elevhälsan ser ut.

Varje elev borde ha tillgång till skolpsykolog – skriv in det i skollagen nu så slipper vi fråga ”varför?” när den första skolmassakern sker i en svensk skola.