Jesus har aldrig funnits

Folk i allmänhet är inte medvetna om hur svaga bevisen är för att Bibelns Jesus har funnits. Hans existens vilar på några få antaganden, som inte alls klarar en kritisk granskning. Man hävdar att Jesus finns bevittnad i utomkristna källor, att Paulus redan tidigt intygat att Jesus var en historisk person och att evangelierna skrivits inte långt efter Jesu död och bygger på en levande muntlig tradition som går tillbaka på Jesus själv. Alla dessa antaganden kan på goda grunder ifrågasättas.

Vi är därför förvisade till enbart kristna källor i vårt sökande efter Jesus. Och i detta sökande tilldrar sig Paulus det största intresset, då han är vårt äldsta ”vittne”.

En av hörnpelarna i ”mytteorin” är Paulus tystnad om Jesus. Paulus är ovetande om nästan allt som evangelierna senare påstår, och vid flera tillfällen motsäger han dem.

Inget tyder på att Paulus visste att Jesus nyligen levat på jorden. I hans sju ”äkta” brev finns endast ett fåtal indirekta hänvisningar till en jordisk Jesus och nästan alla dessa hänvisningar sägs vara i enlighet med skrifterna, alltså Gamla Testamentet. Enligt Paulus hade Kristus kommit till jorden i ett avlägset obestämt förflutet, lidit, dött och återuppstått såsom skrifterna förutsagt.

Paulus hade aldrig träffat Jesus. Han hade dock varit i Jerusalem vid flera tillfällen, och det endast några år efter att Jesus skall ha avrättats där.

I Jerusalem umgicks han med de personer som i evangelierna sägs ha varit Jesu närmaste lärjungar.

Varför frågade han inte om allt som hade hänt, varför besökte han inte de platser där allt ägde rum och varför berättade han inte om allt detta i sina brev?

Paulus tystnad är obegriplig om man ska tro att evangeliernas Jesus har funnits.

Det enda vi har att förlita oss på för vår vetskap om den historiske Jesus blir därmed evangelierna, vilka inte är fyra berättelser om Jesu liv, utan endast en, då Matteus och Lukas skrivit av Markus, och då Johannes troligen också bygger på Markus.

Det finns inga bevis för att evangelierna skrivits tidigt.

De citeras först framemot år 135 och namnges på 180-talet. Källorna tyder på att alla skrivits efter år 70. Troligen tillkom de vid sekelskiftet år 100. De skrevs utanför Palestina, av för oss okända personer och på grekiska.

Evangelierna är inga historiska skildringar av Jesu liv. De har sammanställts från en mängd mytologiska källor, där en gudsson vid namn Jesus fått förkroppsliga dåtidens högsta ideal. Markus är i hög grad sammanfogat av bearbetat material från Gamla Testamentet.

Jesu liv är också i nära samstämmighet med de mytiska biografierna om Asklepios, Apollonios, Mithras, Herakles, Dionysos och Buddha med flera. Andra gudssöner sägs redan ha utfört i stort sett alla de mirakler som i evangelierna tillskrivs Jesus.

Egentligen finns ingenting i evangelierna gällande Jesus som går att bevisa som historiskt riktigt.

Inte ens Passionshistorien kan visas innehålla någon sanning. I just Jesu lidandehistoria bygger alla de tre övriga evangelierna på Markus komposition. Berättelsen är en enda lång skildring av orimligheter.

Det finns därför inga bevis för att Bibelns Jesus har funnits. Ingen historiker har uppmärksammat hans liv. De tidigaste ”kristna” skribenterna förefaller helt omedvetna om allt som senare förfäktas i evangelierna. Och evangelierna består av rent mytologiskt material, berättelser som av logiska skäl inte kan ha inträffat. Jesus ska först ha levat, varefter alla glömde det för att långt senare plötsligt komma ihåg det.