REPLIK: Gardell måste vara en islamistisk följeslagare

På Aftonbladet Debatt 11/2 lovordar religionshistorikern och Kairobon Mattias Gardell islamismen i arabvärlden. Det står honom fritt att göra. Om Gardell uttryckt motsatt ståndpunkt hade måhända hans dagar varit räknade, det brukar nämligen gå illa för västerlänningar som på plats tar avstånd från terrorns propagandister.

Islamismen är en politisk lära som bygger på principen att samhällets centrala institutioner ska vara underordnade religiösa lärda, och där rättsskipningen sker genom tillämpning av religiös lagstiftning (sharia). De två bästa exemplen på islamistiska stater är Saudiarabien och Iran. Islamistiska samhällen kännetecknas i dag av moralpolis för att upprätthålla allmän ordning, trakasserier mot de som har slöjan på sned, kontrollmani över människors sociala liv och brutal förföljelse av religiösa och politiska oliktänkande. Straffskalan sträcker sig från böter, via piskrapp till stening.

För Mattias Gardell är islamismen däremot något annat. Den utgörs av en huvudfåra som är ”islamdemokratisk” och ”betonar pluralism och mänskliga rättigheter” menar han. Var då någonstans? Så talar inte ens den som är oinsatt eller naiv. Så talar bara den som fullt frivilligt valt att bli totalitära fundamentalisters egen följeslagare.

Gardell skriver att vi i Sverige måste lyssna mer på islamistledaren Yusuf al-Qharadawi. Jag instämmer med detta. Ju mer vi får läsa av Qharadawi desto mer förstår vi hur det skulle gå med världen om hans inflytande blir ännu större.

Qharadawi besökte Stockholmsmoskén vid Medborgarplatsen i juli 2003. Då uppmanade han muslimer att genomföra massmord på judar, han krävde ”mänskliga bomber” och menade att Allah har gett muslimer självmordsterrorismen som ett gudomligt vapen.

Islamisterna drivs av drömmen att upprätta en Gudsstat där religionen dikterar människors liv. Men den muslimska befolkningen är trött på att lyda under förtryck. De vill bestämma över sitt liv själva. Någon hjälp av Mattias Gardell i den kampen kan de däremot inte räkna med.