Kalla mig gärna häxa

Jag skulle vilja påstå att jag allt som oftast underhåller mig själv bättre än de allra flesta. Men det är ensamt. Det är så svårt att få andra tjejer att vara med på den här typen av aktiviteter. Om jag till exempel känner för att på måfå välja ut ett par i telefonkatalogen och sedan ringa frun och bekänna att jag är mannens älskarinna så får jag alltid göra det själv. Nu tänker du säkert att det där är ju inte snällt. Klart att det inte är snällt. Det är genomelakt och det är just det som gör det så enormt kul.

Häromdagen hämtade jag min dotter på dagis. Där möttes jag av en ilsken dagisfröken som på engelska skällde ut mig för att min dotter Hannah hade sagt ett mycket fult ord som börjar på H. När fröken inte hade velat sminka sig hade Hannah lugnt och vänligt undrat om det var för att fröken inte ville se ut som en hora.

Dagisfröken var mycket upprörd och sa att jag måste vårda mitt språk inför barnet, att det absolut inte är okej att små barn säger så fula saker och att den typen av språkbruk inte tolereras.

Jag måste erkänna att jag fegade ut totalt. Jag hade inte en enda vettig sak att säga till mitt försvar. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och lovade att bättra mig och sluta tala så ovårdat. Med skammens rodnad på kinderna och hand i hand med min dotter gick jag på en promenad och blev för varje steg mer och mer förbannad.

Tänk om jag, Gud förbjude, VILL att min dotter ska svära? Tänk om jag tycker att dagisfröken inte ska lägga sig i hur jag pratar med mitt barn. För det är väl inte olagligt i alla fall? Tänk om jag inte vill att min dotter ska växa upp och bli en präktig fröken som sitter och ler med stängd mun och huvudet på sned? För det är precis så det är. Hon är ju min dotter och jag vill att hon ska vara som jag. På gott och ont. Som sagt; det är ensamt men jävligt kul.

Jag skulle vilja att fler kvinnor var som jag. För inte kan det väl vara bra, vare sig för livslängden eller för självförtroendet, att ständigt behöva tänka på att man uppfattas som snäll, gullig och mjuk? Det är så mycket skojigare att säga och göra saker som får idioterna att inse att de är idioter, moralisterna att vrida sig i indignation och tråkmånsarna att komma av sig, hålla käften och inte säga något alls. Jag lovar, man skrattar sig fördärvad.

Men det är ju lätt för mig att säga, jag har ju övat så länge. Det är inte helt enkelt att i vuxen ålder helt plötsligt ändra sina vanor och bli någon annan, hur lockande det än kan verka. Därför krävs det att man börjar långsamt.

En övning kan vara att man på morgonen, innan man går till jobbet övar på att säga alla könsord man kan framför spegeln. Det kommer att kännas besvärligt och du kommer att fråga dig själv om det verkligen är tillåtet att ta så fula ord i sin mun. Men redan efter ett par dagar märker du att det känns naturligare. Det är då du kan börja tillämpa ditt nya språk på andra människor.

Inte för att vara taskig men för att säga saker och ting med mer emfas. Steg två är att börja busringa. Mina kolleger och jag ringde en kväll i förra veckan till Birka Cruises och frågade var vi kunde växla till åländska mark. Vi skrattade hysteriskt åt att ingen av dem vi pratade med, trots att de jobbar på ett företag som arrangerar resor till Åland, kände till att åländska mark inte existerar. Det är ett utmärkt exempel på hur man kan ha roligt på andras bekostnad utan att de vet om det.

Det viktiga, som när det gäller alla typer av träning, är att sätta igång. Innan du vet ordet av har du fått ett mycket intressantare, mer inspirerande och häxigare liv.

Så vad säger ni mina damer? Det kan väl vara värt att pröva. Hör av er så går vi ut och hittar på något sattyg. Ikväll kanske?