Därför bröt vi oss in på Bofors

Det är märkligt tyst om den svenska vapenexporten. Den är förbjuden i lag, all försäljning av vapen till andra länder är undantag – ändå ökar den explosionsartat. Enligt Sveriges riktlinjer för vapenexport ska vi inte sälja till krigförande länder – trots detta säljs flera olika vapentyper till USA och kommer direkt till användning i ockupationen av Irak.

År 1998 fördömde Sveriges regering Indiens kärnvapenprovsprängningar och varnade för konsekvenserna av upprustning i en så instabil region. I dag är både Indien och grannlandet Pakistan, med vilket Indien har en väpnad konflikt, stora köpare av svenska vapen. Den indiska armén har 400 haubitskanoner från Bofors, inköpta på 80-talet. De har bland annat använts för att beskjuta pakistanska ställningar i det omstridda Kashmirområdet.

De väpnade striderna i denna region har sedan 1989 skördat närmare 30 000 människoliv. Som en följd av den flitiga användningen behöver artilleripjäserna nu renoveras och Indien har beställt reservdelar av BAE Systems Bofors till ett värde av 800 miljoner kronor.

Enligt en färsk rapport från International food policy research institute har Indien flest hungrande i världen: 200 miljoner människor i Indien får inte tillräckligt med mat. 5,7 miljoner indier är hiv-smittade.

Det pågår flera väpnade konflikter inom landet, bland annat handlar det om regioner som vill bli självständiga. Enligt en rapport från svenska utrikesdepartementet från 2006 förekommer tortyr och godtyckligt våld från polis och militär i landet. Mängder av dödsfall i häkten rapporteras, och människor kan sitta inspärrade i flera år utan rättegång.

Samtidigt stöder alltså den svenska staten BAE Systems Bofors och andra vapenföretag i deras marknadsföringskampanjer gentemot Indien. Förutom den redan omfattande exporten försöker nu Saab att vinna kontraktet på 126 stridsflygplan till det indiska flygvapnet. Det finns en stor risk att planen kommer att bli en del av Indiens kärnvapenstyrka.

Detta rustningsvansinne måste stoppas!

Natten till den 16 oktober tog vi oss därför in på Bofors industri område för att avrusta vapen. Vi började med att klippa upp en port i stängslet och hänga upp en skylt med texten ”Välkommen in & avrusta”.

Efter att ha hållit en tyst minut för de människor som dödats av svenska vapen gick vi fram till BAE Systems tillverkningshall. Med hjälp av en kofot fick vi upp en dörr och gick in.

Därinne hittade vi delar till Fälthaubits 77B, enligt skyltning på väg att skickas till New Delhi, Indien.

Med hammare rispade och hamrade vi på dessa för att oskadliggöra dem. Vi placerade ut brev till de anställda som förklarade vårt syfte med aktionen.

Efter en stund kom säkerhetsvakter och sedan även poliser. Vi bjöd dem på chokladkakor. De förhörde oss och tog oss med till polisstationen. Vi fördes till häktet i Örebro och har nu suttit här i varsin cell i snart tre veckor.

Att människoliv bör anses viktigare än pengar håller de flesta med om. Men när det gäller vapenexport hålls svenska företags villkor högre än liv, åtminstone om människorna är irakier eller indier.

Det är oacceptabelt. Vi anser att vi som medmänniskor har ett ansvar att ingripa när andra människor dödas. Eftersom politikerna inte förmår agera måste vi vanliga medborgare göra det själva.

Avrustningsaktionen den 16 oktober var vårt sätt att förhindra vapenexporten och därmed rädda liv.