Mögelsjuk – för livet?

Kinas melaminskandal har orsakat skada och död, en skandal som fått global uppmärksamhet. Det har visat sig att trots kinesisk lagstiftning har bruket av melamin som tillsats i mat varit en ”offentlig hemlighet”.

Detta skamlösa brotts tragiska konsekvenser är uppenbara. Men hur är det med ”fuskbyggen” och fuskande hyresvärdar som vårt eget samhälle lider av, och det mänskliga lidande som denna ”offentliga hemlighet” innebär?

I en ny studie från Umeå universitet har man konstaterat att 45 procent av dem som drabbats av sjuka hus – och som fått sjukvårdsbehandling – är oförmögna att arbeta. Av dessa är 20 procent sjukpensionerade, och 25 procent är sjukskrivna.

Den här undersökningen är troligtvis den första studien som dokumenterat hälsotillståndet hos dem som fått sjukvårdsbehandling efter att ha drabbats av sjuka hus. Den visar på att lidandet är uppseendeväckande och jag tror att det är svårt för många av oss att inse att priset är så högt för vår egen ”offentliga hemlighet”.

Doktor Berit Edvardsson, en av sex forskare i Umeå som skrivit rapporten, förklarar att studien har fokuserat på ”att observera dem som drabbats och vilka problem de fått”. Hon hänvisade till en tidigare granskning genomförd av Aftonbladet som avslöjade det stora antalet som drabbats av sjuka hus.

År 2003 skrev Aftonbladet: ”Nästan en miljon människor mår illa av att bo och arbeta i hälsofarliga lägenheter, kontor, dagis och skolor.”

Edvardsson sa sorgset till mig, att av dem som drabbats ”har nivån och de allvarliga symptomen minskat med tiden, men nästan hälften av de (undersökta) patienterna vittnar om att symptomen var mer eller mindre oförändrade efter sju år, eller mer.”

Liksom i fallet med melamin­skandalen har dålig efterlevnad av lagen och rutinmässigt nonchalerande av säkerhetsföreskrifter efterlämnat ett mörkt arv. Av Kinas 1,3 miljarder människor skadade melamin cirka 50  000 och dödade fyra småbarn. Det betyder att melamin drabbade endast 0,004 procent av befolkningen, av vilka samtliga offer var småbarn.

Det är känt att också sjuka hus drabbar barn i högre grad än vuxna. Över 10 procent av svenskarna lider i varierande grad av sjuka hus-symptom, av dessa är många svårt drabbade.

Kronisk trötthet, allergiliknande symptom, ögonirritation, yrsel och huvudvärk är några av de problem som undersökningen visade på. Och medan fusk inte är anledningen till alla problem orsakade av sjuka hus, så rapporterar medierna ofta att fusk är en stor anledning.

Enligt riksdagsledamot Jan Lindholm (mp), är det ”väl känt att tidspressen på byggen är hård och att man ofta tvingas tumma på exempelvis torktider. Den som tar strid för kvalitet riskerar tyvärr ibland sitt jobb”.

Trots att lag finns för att garantera att husen vi bor i är säkra, är det en ”offentlig hemlighet” att lagstiftningen rutinmässigt ignoreras. Vad har oviljan att efterleva lagen och straffa lagbrytarna betytt för oss, våra barn och vårt samhälle?

Jag är själv en av dem som drabbats. Jag insjuknade när Faluns kommunala bostadsbolag, Kopparstaden, hyrde ut en lägenhet full av mögel och giftiga kemikalier. Senare förklarade miljöförvaltningen min lägenhet vara obeboelig, en ”olägenhet för människors hälsa”. Jag är fortfarande allvarligt sjuk efter nästan två år.

På grund av en konstig lukt i lägenheten bad jag vid ett flertal tillfällen Kopparstaden att testa lägenheten, vilket de undvek att göra.

Enligt Arbets- och miljömedicinska kliniken vid Uppsala Akademiska sjukhus lider jag av ”byggnadsrelaterade besvär” efter att ha blivit exponerad för ”förhöjda halter av mikrobiella ämnen som bedöms vara orsaken”.

Att jag också utsattes för kemikalier försämrade mitt tillstånd ytterligare.

Både melamin och dåliga bostäder orsakar sjukdomar och död. Men sjuka hus orsakar procentuellt sett många fler fall.

Båda dessa problem existerar enbart på grund av vinstsyfte och pengar, för vilka man är beredd att offra liv.

Är det inte dags att vi äntligen säger ifrån om de sjuka husen och ställer de ansvariga till svars?