Sumobrottare har bättre fettkoll

För var dag som går framträder ett allt tydligare ”kejsarens nya kläder”-mönster avseende kostråd. Det stadiga vetenskapliga fundament som våra kostråd anses vila på existerar inte. Livsmedelsverket skjuter lite väl ofta från höften när de ska ge kostråd och hoppas att man ska träffa rätt.

Vi har genom Livsmedelsverkets försorg fått lära oss att fett kan leda till fetma. Anledningen till detta är att fett innehåller fler kalorier än protein och kolhydrater. Denna förklaring är ett pedagogiskt mästerverk i sin enkelhet men också ett lika primitivt som nedlåtande sätt att se på hur en kropp fungerar. Kroppen är inte dummare än att den märker skillnad på proteiner, kolhydrater och fett. Oavsett vad Livsmedelsverket och bantningsprofessorer säger.

Låt oss ta ett exempel:

Sumobrottare är det mest fettskrämda folk jag känner till. De har lärt sig att sky fettet när de ska bygga sina kroppar. Andelsmässigt äter de mindre än hälften (12 E%) av vad Livsmedelsverket hoppas att vi ska komma ned i beträffande fettintag (25 E%).

Borde inte sumobrottarna äta mycket fett om man nu blir fet av det? Någon invänder att de äter så mycket, men varför äter de då inte det som innehåller mest kalorier för att spara tid och besvär?

Sumobrottarna har under 1 400 år lärt sig att kroppen styrs av hormoner och det är främst där man ska söka svaret på frågan varför man går upp i vikt. Miniräknare och kaloritabeller fungerar inte. Sumobrottaren får i sig 65-70 procent av sin energi i form av kolhydrater jämfört med Livsmedelsverkets råd om 60 procent. Livsmedelsverkets strävanden i kosthänseende skulle alltså fungera riktigt bra på ett träningsläger för sumobrottare.

Livsmedelsverket borde ha lärt sig av de regelmässiga misslyckandena med diet på överviktsklinikerna. Där har man nu kommit fram till att magkirurgi är det enda sättet att komma till rätta med svår övervikt. Detta tankesätt torde innefatta att människokroppen under de senaste decennierna undergått genetiska förändringar då det i dag plötsligt endast är kirurgi som anses hjälpa. Längre tillbaks hade vi inte samma problem med övervikt och diabetes. Något har alltså hänt. Frågan är vad. Den snabba genetiska förändringen tror jag inte på. Lösningen står med all sannolikhet att finna i vad vi äter.

I dag får vi råd om att få i oss största andelen energi från kolhydrater där den största delen av kolhydraterna i sin tur ska bestå av bröd. Bröd innehåller stärkelse som blir socker och detta höjer blodsockret kraftigt. Blodsockret triggar insulin. Insulin sänker blodsockret snabbt vilket leder till hunger, men det gör också att fettförbränningen försvåras och ser till att vi kan lagra sockret/stärkelsen som fett. Plötslig hunger gör att vi äter en smörgås till.

Voilà! Tillbaka till ruta ett.

Fett leder inte till denna fettbildande process och det vet sumobrottarna, men tydligen inte Livsmedelsverket.

Det kostrådgivande Livsmedelsverket – som märkligt nog lyder under det affärsinriktade jordbruksdepartementet – har alltför länge varit i händerna på livsmedelsindustrin. Kolhydrater är billiga i framställning och kan lagras länge på affärshyllorna. Folkhälsan får komma i andra hand.

Livsmedelsverket ser till exempel inte skillnad på naturligt och artificiellt transfett när det gäller påverkan på kroppen och ser gärna att vi äter sötningsmedlet aspartam. Man ser heller inga problem i att ha lobbyister i sina expertgrupper.

Livsmedelsverket måste på grund av sitt oansvariga handlande nu tas ifrån rätten att utfärda kostråd till befolkningen. Generaldirektören bör genast avgå och lämna plats för någon som kan stå upp för befolkningens hälsa och inte för industrins ekonomi. Låt Livsmedelsverket leta salmonella och gifter i maten och låt det lyda under socialdepartementet.