...men när det är klimatförhandlingar får Sveriges unga inte vara med

Världens barn och unga står inför större utmaningar än någon tidigare generation. De kommer inte bara att få ärva klimatet som dagens generation lämnar efter sig utan påverkas redan i dag av klimatförändringens negativa effekter. Samtidigt har de minst att säga till om. För att hitta bra lösningar måste beslutsfattare ta tillvara ungas kompetens. Det är märkligt att Sverige till skillnad från andra länder valt att inte bjuda in Sveriges barn och unga till dialog inför FN:s klimatförhandlingar i Poznan.

Samhället som vi har byggt upp på användningen av fossila bränslen har nått vägs ände. Så även den ekonomisyn där vi har betraktat världens resurser som oändliga. Barn och unga är i detta sammanhang långtifrån passiva offer. De är viktiga aktörer både i arbetet för begränsning av utsläpp och för klimatanpassning. Det är unga klimatentreprenörers lösningar som världen nu behöver.

Sveriges regering har under FN:­s klimatförhandlingar i Poznan en unik möjlighet att visa globalt ledarskap – både att lägga grunden för ett ambitiöst klimatavtal efter Kyoto i Köpenhamn 2009 – och att ta tillvara kunnandet bland världens barn och unga när det gäller klimatfrågan.

Barns rätt att delta i beslut som rör dem är en av barnkonventionens grundläggande principer. Det är barn som drabbas värst av katastrofer orsakade av den globala uppvärmningen. Deras rätt till överlevnad och utveckling hämmas. Dessutom visar forskning att ett barncentrerat arbetssätt har många fördelar. Barn känner ofta till sina lokalsamhällen bättre än vuxna, de kan effektivt kommunicera risker och fungera som aktörer i förändringsprocesser. En grundförutsättning är att beslutsfattare förstår varför det är viktigt. Om rätt förutsättningar ges kan barn och unga bidra till att klimatpolitiken blir mer långsiktigt hållbar och besluten bättre genomförda.

När statsminister Fredrik Reinfeldt i mars 2007 bjöd in 400 personer till Berns för att dra igång ”Klimatmobiliseringen av Sverige” var ungdomsorganisationer och barnrättsorganisationer inte inbjudna. Och på den vägen har det fortsatt. Barn och unga har varken blivit inbjudna till dialog eller samverkan när det gäller att hitta lösningar på denna ödesfråga. Det är märkligt då Sverige tidigare respekterat barns och ungas rättigheter att delta i miljöpolitiska processer genom att ta tillvara deras engagemang och kunskap.

Under Riokonferensen om miljö och utveckling 1992 samverkade regeringen med unga i Sverige både under själva konferensen och i genomförandet av lokala Agenda 21 program. En motsvarande satsning nu i samarbete mellan regeringen, kommunerna och Sveriges barn och unga skulle få stor betydelse för klimatet. Att utestänga barn och unga från beslutsrummen är inte vägen framåt om vi vill minska vår klimatpåverkan.

Vi föreslår därför att Sveriges regering:

  ??Enligt Barnkonventionen verkar för barns rätt att delta i beslut som rör dem genom att bjuda in barn och unga att medverka som reella aktörer i den klimatpolitiska process som nu pågår.

  ??Satsar på kompetensutveckling inom Regeringskansliet och Sida kring barns rättigheter i relation till klimatfrågan.

  ??Erbjuder ungas egna organisationer en ungdomsdelegatplats i den svenska regeringsdelegationen till FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 2009.

  ??Tar initiativ till att utveckla finansieringsmekanismer som stödjer barn och ungas egna program för klimatanpassning i Syd.

Barn och unga i Sverige sitter inte passiva och väntar på en inbjudan till dialog från Fredrik Reinfeldt, utan jobbar redan aktivt för att få till stånd ett rättvist och hållbart avtal efter Kyoto. Bland många initiativ som nu lanseras kan vi nämna den blogg där unga rapporterar från Poznan och det nationella ungdomsforum för ungas rättigheter i ett förändrat klimat som Plan Sverige lanserar under förhandlingarna.