1012 döda i år vid EU:s gränser

I bräckliga båtar kommer döden till EU:s gränser. I oktober miste 108 personer livet tätt intill EU:s territorialvatten vid försök att ta sig in i unionen. De flesta när de var på väg från något afrikanskt land till Spanien. En hög siffra. Dock lägre än september månads, då var de döda 191 stycken.

2008 är ännu inte slut. Men så här långt har 1012 dött. Fler än tre människor dör alltså varje dag längs den europeiska gemenskapens gränser. Så har det varit under de senaste fyra åren.

Dödsorsakerna är främst tre: drunkning efter skeppsbrott, kvävning i trånga godsbehållare, dödsskott avfyrade av gränsvakter i de afrikanska transitländer som mot betalning lovat EU att stoppa ”migrations- och flyktingströmmarna” till Europa.

EU har förstås inte uppmanat transitländernas myndigheter att med våld ge sig på potentiella ”illegala” invandrare till Gemenskapen. EU begär bara att bl a Libyen, Mauretanien och Senegal ”med ­alla till buds stående medel” ska mota bort misstänkta Europafarare. Uppenbarligen tolkar EU och dess avtalspartners – främst de ­libyska och mauretanska militärmyndigheterna – uttrycket med ­alla till buds stående medel på ­skilda sätt.

Finns det ett samband mellan å ena sidan de höga dödssiffrorna och å andra sidan EU:s allt hårdare flykting- och invandringspolitik?

Ett femtiotal europeiska människorättsorganisationer – med den erkända tyska Pro Asyl-rörelsen i spetsen – är övertygade om att ett sådant samband finns. Därför driver de en kampanj mot ”Dödandet vid EU:s gränser”. Den 10 december, dagen för de mänskliga rättigheterna, kommer företrädare för dessa organisationer till EU-parlamentet. Med sig har de en diger rapport och en vädjan som skrivits under av mer än hundratusen upprörda EU-medborgare.

I rapporten slås fast att EU:s gränsövervakningsbyrå Frontex bryter mot internationell rätt och bär ett stort ansvar för dödsfallen. Man tänker då särskilt på Frontex ”operationer” mot afrikanska flyktingar och invandrare. Frontex har träffat avtal med Libyens ledare Gaddafi och med Mauretaniens militärjunta, ett avtal vars innehåll och syfte är att ”illegala migranter” (I Frontex värld finns inga flyktingar) inte ska nå Spaniens och därmed EU:s territorialvattengränser. Frontex avtalspartners menar sig följa eller uppfylla avtalet genom att misstänkta båtar avvisas eller beskjuts. De överlevande grips. Är de inte libyer eller mauretanier låses de in i koncentrationsläger för att därefter skickas tillbaka till sina hemländer. EU står för samtliga kostnader och för all utrustning – kostnaderna för lägren och för patrullbåtarna, för säkerhetspolisens hemliga underrättelseverksamhet och för liksäckarna.

Det är dyrt men värt varenda euro. Med det här arrangemanget minskar avsevärt det antal människor som försöker ta sig in i EU. Också de som flyr från dödshot och förföljelse, och som alltså har laglig rätt till asyl, hålls borta.

Ingen som reagerar mot sådana överenskommelser med diktatorerna i Libyen och Mauretanien?

Ja i varje fall inte någon i EU-kommissionen eller i Ministerrådet.

Verkligen ingen i Kommissionen eller i Rådet som utkräver ansvar för eller i varje fall begär en förklaring till ”operationerna”?

Ingen. Inte en endaste en.

Tvärtom. Både Kommissionen och Rådet är nöjda med Frontex arbete. Så belåtna att de på tre år mångdubblat anslagen till Frontex budget. Från 12,4 miljoner euro år 2006 till 70 miljoner euro i år.

Inte undra på att högsta cheferna för Frontex, den holländske generallöjtnanten Minze A. Beuving och den finske brigadgeneralen Illkka Laitinen, är entusiastiska i sina årsrapporter.

De skriver om hur framgångsrika Frontex egna underrättelseceller är. Och om hur bra ”riskanalyser av möjliga invandringshot ” byrån kan göra på grundval av underrättelserna från Libyens och Mauretaniens säkerhetspoliser. Och inte utan stolthet påpekar de att Frontex verkligen lyckats minska den ”illegala invandringen till EU:s yttre gränser” och att detta till mycket stor del beror på de anställdas engagemang:

”Våra medarbetares … fortsatta engagemang för Frontex och dess värderingar kommer att leda till ännu större framgångar i framtiden. Vi är stolta över vad vi har lyckats åstadkomma och står redo att göra mer.” (Årsrapport 2007)

I styrelsen för Frontex sitter en svensk representant: Christer Ekberg, biträdande chef för Rikskriminalen. Står också han bakom den här rapporten och bakom Frontex samlade verksamhet?

Och står i sin tur regeringen bakom honom?

Gör riksdagen det? Gör vi som svenska medborgare det?