Vägra vulgärshoppa!

Jag har fått ett vänligt och uppmuntrande brev från banken. Det är nästan som ett kärleksbrev. Min vän Banken erbjuder mig, som den vän han är, att öka min kredit på kontokortet till det dubbla. Det finns ju så mycket att konsumera så här i juletid …

Banken älskar mig till den grad att den till och med fyllt i beloppet på ansökningsblanketten. Vänner hjälper ju varandra.

Då är vi alltså där igen. Bankerna uppmanar oss att fortsätta konsumera för lånade pengar. Så att vi ska fastna ordentlig i deras garn och samtidigt tryckas fast i det räntehjul som snurrar allt mer oberäkneligt och stressat. Skulle vi ramla av det där hjulet så tro inte att Banken kommer till understöd. Då jävlar, då förvandlas Bankens godmodiga leende till ett varggrin.

Men jag förstår Banken. Den är förstås orolig för att oroliga tider ska få oss att tänka. Och tänkande människor är Bankens värsta fiender. De kan ju börja fundera på vad som står i de finstilta kontrakten, räkna ihop vad slutsumman blir med ränta på ränta, ställa taskiga frågor om avgifter, och till och med undra varför i helvete de ska betala pengar för att ta ut pengar.

Och värst av allt: vi kanske börjar inse att det bästa vi kan göra är att, i möjligaste mån, försöka frigöra oss från banker, lån och stressade räntor. Och börja att, i möjligaste mån, konsumera för sparade pengar i stället för lånade.

Det vill säga göra det där som Banken berättade för oss när vi var små: gör som Spara, inte som Slösa. Spara först, köp sedan.

Det är faktiskt mycket skönare att titta på en tv som är betald än en som ska betalas medan den blir allt mer omodern. Det finns till och med en härlig känsla i att längta efter något innan man köper det. För att inte tala om att den som, i möjligaste mån, sparar till det som ska köpas inte åker dit på löjliga spontanköp som uppmuntrats av intellektuellt undermålig reklam.

Personligen är jag utshoppad. Det tar sig uttryck i lättare spykänslor när julmusik sköljer över mig i trakterna av någon galleria, där stackars affärsbiträden är instängda i en miljö som saknar fönster mot solen för att i stället vara indränkta i sötsliskig parfymdoft och artificiell bulldoft. Allt för att öka vår benägenhet att köpa sådant vi inte tänkt oss att köpa.

Men nu är det inte bara ljusskygga banker och dito affärsidkare som försöker få oss att konsumera mer än vi egentligen vill och bör.

Staten vill också blåsa oss. För staten är det viktigt att vi håller igång hjulen.

Fredrik Reinfeldt uppmanar oss att konsumera som vanligt och Mona Sahlin vill ge ut extra barnbidrag inför julen. Gemensamt vädjar de till oss: Konsumera! Snälla, snälla, konsumera! Gör din plikt för fan, låna pengar om det krävs, betala i morgon, men för guds skull fortsätt konsumera.

Skälet till deras uppmaningar är att de med alla medel och så länge som möjligt vill försöka upprätthålla ett ekonomiskt systemtänkande som är lika intellektuellt absurt som ekologiskt förödande. I sina aftonböner ber de förmodligen att våra tv-apparater, våra spisar och våra sängar – som av ett under – plötsligt havererar så vi måste köpa nya. Allt för att hålla igång hjulen, få allt att snurra.

Att deras undersåtar drabbas av stressade bankskulder och växande magsår ingår liksom i systemet. Förresten är det bara bra om fler blir ekonomiskt stressade till magsår, får då konsumeras fler piller, vilket är bra för ekonomin.

Filosofen Bertrand Russel menade att frihet och utveckling är att kunna frikoppla sig så mycket som möjligt från den ekonomiska processen. Men i stället vill banker, affärskedjor och staten att vi ska fästa oss vid den. Bli dess slavar.

Därför river jag kärleksbrevet från Banken, väntar med platt-tv, bojkottar varumärken vars reklam utgår från att jag är en idiot, och ber en aftonbön om att Reinfeldt och Sahlin ska vakna upp och inse att vulgärkonsumtionen hotar både klimat, miljö och människa.