Ni har byggt sjuka system

Hej,

Långtidssjukskrivna är sällan fuskare eller bidragssnyltare – problemet är snarare att de i många fall har ignorerats och svikits. För många är det svårt att förstå att a-kassan höjs för vissa medan andra sparkas ut ur systemet.

Sveket består i att många har varit långtidssjukskrivna under lång tid. Försäkringskassan (FK) har inte hört av sig till dem. De har inte erbjudits rehabilitering. Ingen myndighet förefaller haft ansvar eller ställt krav på de långtidssjukskrivna. De har inte efterfrågats.

Plötsligt friskförklaras de sjukskrivna och faller mellan stolarna. Ut i socialbidrag. Innan de får socialbidrag måste de, i många fall, gå från hus och hem, sälja sin gamla bil, husvagn etc. Barnen får inte längre råd med fritidsaktiviteter som sina kamrater.

Redan ekonomiskt tyngda kommuner får ökade kostnader för socialbidrag. Dessutom utgör inte kommunerna, med sina tunga åtaganden, någon lämplig bas för arbetsmarknads-politiska åtgärder.

Hela spektrat arbetslöshet kontra arbetsbrist inklusive långtidssjukskrivna såväl som personer med varaktigt medsatt arbetsförmåga (sjukersättning) på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den medicinska, fysiska eller psykiska prestationsförmågan borde diskuteras.

Bakgrunden till långtidssjukskrivningarna är alltför komplicerad för att enkelt beskrivas här. Det är inte heller realistiskt att tro att alla långtidssjukskrivna eller som har sjukersättning ska kunna återgå i arbetslivet. Sjukdom, skador och skröplighet kommer alltid att finnas. Men många kan, efter rehabilitering och prövad arbetsförmåga, arbete efter sina förutsättningar. Kanske med lönebidrag. Det kan handla om 25, 50, 75 eller 100 procents arbetsförmåga.

Vi bör eftersträva arbetslinjen så långt som är möjligt men då bör de drabbade också få en ärlig chans. Det handlar dels om de långtidssjukskrivna som friskförklaras av FK men som av Arbetsförmedlingen (AF) anses för sjuka för att ta ett jobb och som inte erbjudits någon rehabilitering. Dels handlar om de långtidssjukskrivna som varken har arbetsgivare eller a-kassa. Inte heller dessa har fått någon rehabilitering.

Vi har fått ett nytt begrepp denna mandatperiod – de ”nollklassade”

Många personer, även med så allvarliga sjukdomar som cancer och flera hjärtinfarkter, har utförsäkrats.

Alliansen bör liksom övriga partier presentera och komma med förslag på alternativ till ”nollklassning”.

FK anser att det är få som nekas sjukpenning, omkring en procent. Men hur räknar då FK? Den frågan diskuterades bl.a. vid ett seminarium i Västerås i våras. Där ansåg man att FK räknar på alla sjukskrivningar, även de korta. Om FK istället räknade utifrån de långtidssjukskrivna, som det handlar om, skulle statistiken bli en annan. Dessa uppgifter bör FK bekräfta eller dementera.

På fem år har antalet överklaganden när det gäller nekad sjukersättning ökat med nästan 50 procent. Många av dem som överklagar får rätt i nästa instans. Vilket visar att FK grovt felbedömt, eller ignorerat, många sjuka.

Flera talare vid seminariet i Västerås, som handlade om sjukfrånvaron och FK, ansåg att FK grovt har misskött rehabiliteringen. Många sjuka friskförklaras. Och friskförklarade människor behöver ju ingen rehabilitering, sa en läkare.

Tre förslag till åtgärder:

  Samordna och effektivisera de trögrörliga statliga myndigheterna FK och Arbetsmarknads-verket (AMV) så att folk inte faller mellan stolarna.

  Rehabilitera och arbetsträna de långtidssjukskrivna – även ”nollklassade” – inom statens ram så att de, efter förmåga, kan få hjälp att finna lämpliga arbetsuppgifter.

  Stoppa ”nollklassningen” där människor ställs helt utanför såväl a-kassa som sjukförsäkring och tvingas till socialbidrag.