"Därför fritog vi hönorna"

  Försiktigt lyfte vi ner tolv hönor i pappkartonger. Vi körde dem några mil till en familj på landet. Där blir de omhändertagna. Hönorna har nu möjlighet att på egna villkor leva goda hönsliv: att sprätta i marken, söka efter föda, vila i solen. De är inte längre inspärrade med en massa andra höns utan vistas i en liten grupp, något som är viktigt för hönor.

I sitt nya hem betraktas hönorna inte som forskningsobjekt utan som individer. Var och en av dem kommer att få leva hela sitt naturliga livsspann.

Innan vi lämnade byggnaden som hönorna förvarades i ställde vi fram en julblomma till personalen. Vi skickade också ett brev till dem där vi beskrev vilka vi är och varför vi fört bort hönorna. Vi angav våra adresser och telefonnummer. Vi har inget mot forskarna som människor.

Uppsalapolisen utreder räddningsaktionen. Lantbruksuniversitetet talar om att befrielsen av de tolv hönorna hejdat deras experiment och att miljonbelopp riskerar att gå till spillo.

Vi ser fram emot rättegången! Vi ser fram emot att inför Uppsala tingsrätt anklaga äggindustrin och alla dem som betraktar hönor som resurser till människors förfogande. All äggproduktion, också den som sker med ekologiska förtecken, innebär att kännande varelser dödas. Hälften av de kycklingar som kläcks inom äggindustrin är tuppar. De betraktas som värdelösa eftersom de aldrig kommer att värpa några ägg. Varje arbetsdag i Sverige kastas tusentals tuppkycklingar levande i kvarnar som mal ner dem.

Ingen höna får leva hela sitt liv. När hönan inte längre värper ägg i den omfattning som äggproducenten kräver dödas hon.

”Hur kan hönorna få det bättre?” Det diskuterar politiker och forskare ibland. Ska vi göra burarna större? Ska de få en pinne att sitta på? Det är fel fråga; förtrycket ska inte reformeras utan avskaffas. Frågan gäller istället varför så många människor tror att vår art har rätt att använda andra kännande varelser som livsmedel.

Ofta hävdas att människans överlägsna förnuft är ett argument för att utnyttja djuren. Det argumentet tillbakavisades redan i antiken – av filosofen Porfyrios – och vi tre gör detsamma. Intelligens är irrelevant för att avgöra om någon har rätt att leva eller inte. Vi betraktar ju inte förnuftsargumentet som relevant när det gäller relationerna mellan människor. Ingen hävdar idag att intelligenta människor har rätt att exploatera de mindre förnuftsbegåvade. Varför skulle intelligens tillmätas sådan avgörande vikt när vi värderar andra levande varelser?

Också individer som inte kan lösa avancerade matematiska problem har rätt att leva.

Somliga hävdar att animaliekonsumtion är en del av vårt kulturarv. Vi har dödat och ätit djur genom århundradena. Men att en orättvisa är gammal är inget skäl för att fortsätta den. När människorättsaktivister i slutet av 1700-talet började ifrågasätta slaveriet – som vid den här tiden betraktades som en självklar samhällsordning – anklagades de för att angripa en gammal, fin hävdvunnen tradition.

Att varje människa har rätt att leva för sin egen skull är en ny insikt sett ur ett historiskt perspektiv. Nu är det dags för nästa steg: att erkänna att också hönor och andra djur har rätt att existera för sin egen skull.

Bli vegetarian!

Den goda nyheten är att var och en av oss kan bidra till denna positiva samhällsutveckling. Det gör vi genom att inte äta ägg eller andra animaliska produkter. Att bli vegetarian är att ta sitt individuella ansvar för att människans uråldriga förtryck av djuren äntligen kan föras till ett slut.