Kasta ut Israel från Melodifestivalen

Men runtom i världen höjs nu allt fler röster för att världen måste ändra sitt förhållningssätt till Israel. I sin nya bok ”Palestine: Peace not apartheid” säger Nobelpristagaren och före detta amerikanske presidenten Jimmy Carter det som varit omöjligt att hävda i den svenska debatten: att Israel blir mer och mer av ett apartheidsamhälle. FN:s rapportör för Palestina, sydafrikanen John Dugard, säger att ”många aspekter av den israeliska ockupationen överträffar apartheidregimen”. Jerusalems lutheranske biskop Munib Younan och den israeliska MR-organisationen B’tselem väljer likaså att brännmärka den israeliska oc- kupationen som en form av apartheid.

Jag besökte själv Västbanken för en månad sedan och slogs av den enorma omfattningen på de israeliska byggprojekten i de ockuperade områdena. Projekt med ett syfte: att särskilja palestinierna från de 440 000 israeliska bosättarna. Carter beskriver Västbanken som ett spindelnät, där israeliska vägar och muren styckat upp Västbanken i små isolerade enheter, inte olika de bantustans som Sydafrika skapade för den svarta befolkningen. Palestinierna lever som fångar, skriver han.

Ett stort antal av de nybyggda vägarna är avstängda för palestinier – där färdas bosättarna i bussar för ”Israelis only”. I Jerusalem visar vägljusen rött längre tid vid infarts-vägarna från de palestinska områdena, för att försvåra för palestinierna att röra sig inom sin egen stad.

I Jerusalem är de israeliska invånarnas medelinkomst åtta gånger högre än palestiniernas. Samtidigt betalar palestinierna en högre andel av sin inkomst i skatt. Trots det avsätts bara en bråkdel av stadens budget för de palestinska områdena. Skolor, vägarbeten och sophämtning finns inte i östra Jerusalem. ”Den enda samhällsservice som de många palestinierna får är att de israeliska myndigheterna river deras hem”, framhåller Israeli Committee Against House Demolotions.

Det är dags att kalla Israel vid dess rätta namn. Israel är i dag att betrakta som en ny apart-heidstat.

Omvärlden lyckades bryta ner apart-heidsystemet i Sydafrika genom att isolera regimen och stödja ANC och andra krafter som kämpade inom landet. Nu är det hög tid att vi står upp för demokrati och mänskliga rättigheter även i Palestina. Ett första steg borde vara att EU häver sitt gynnsamma handelsavtal med Israel och att Sverige bryter sitt omfattande militära samarbete med landet.

Men om regeringen menar allvar med att ”Sveriges utrikespolitik ska förena engagemanget för internationellt samarbete med en tydlig röst för demokrati och de mänskliga rättigheterna” är det dags att damma av den strategi som besegrade apartheidregimen i Sydafrika. Det är dags för en kulturell och idrottslig bojkott av Israel. Det är

orimligt att en apartheidstat deltar på lika villkor i idrottstävlingar och kulturella utbyten. Därför kräver vänsterpartiet nu att Israel avstängs från alla internationella idrottsevenemang. Svenska idrottare ska inte delta i samma tävlingar som israeler så länge som apartheidsystemet fortsätter. Sverige bör dessutom kräva att Israel slängs ut från Melodifestivalen, Eurovision Song Contest. Ett land som bedriver omfattande etnisk diskriminering hör inte hemma i de sammanhangen.

Det är inte en slump att det nu höjs allt fler och allt starkare röster mot Israels apartheidregim. På sistone har Israel skärpt förtrycket, i skydd av den medieskugga som uppstått efter Hamas valseger i Palestina. På område efter område lämnar Israel det försvarbara bakom sig och träder in på en väg där de bara förtjänar fördömanden.