Mobilen – ett strålande sätt att dö?

För ett par månader sedan fick jag huvudvärk och blev grumlig i ögonen när jag pratade i min mobil. Jag har känt det förut och därför alltid använt handsfree och talat mycket lite i mobilen.

Trots detta har min känslighet ökat markant den senaste tiden och nu kan jag inte använda min mobil permanent längre.

Jag får huvudvärk och har därför kopplat om alla inkommande samtal till en vanlig telefon för att där svara på meddelanden under bestämda tider.

I Stockholm träffade jag för ett tag sedan en bekant, som är gymnasielärare, med samma problem.

– Men det är inget i jämförelse med mina elever, sa mannen och vittnade om fullt friska ungdomar som fått migrän, tinnitus, ledsmärtor, humörsvängningar och framför allt sömnproblem.

Efter min show på Mosebacke i november kom en man fram och gav mig en bok som han sa skulle förändra min syn på Sverige. Han fick rätt.

Boken heter ”Spelet om 3G” och är skriven 2005 av frilansjournalisten Mona Nilsson med hjälp av Marica Lindblad.

I boken radas forskarrapporter från medicinska tidskrifter upp, från bland annat Ungern, Israel, USA, Frankrike, Spanien, Österrike och Ryssland. De visar entydigt på att mobiltelefoni är skadligt och att elektromagnetiska fält från mobilmaster skadar människan och dess arvsmassa.

Står vi i Sverige inför ett hälsohot som ingen ansvarig myndighet tar på allvar och som makthavare och aningslösa tekniker samt telekomindustrin förnekar?

Var är debatten? Det är förvånande tyst i media om all trådlös teknisk utbyggnad.

De senaste åren har allt mer kommunikation börjat ske i ”luften”. Gsm-mobiler, Dect-telefoner i hemmen, nya kommunikationssystem för poliser och blåljus. Digital tv, trådlöst bredband, så kallat Wimax både i skolor, på sjukhus och i det offentliga rummet. Och som grädde på moset kommer nu 3G med full kraft – total utbyggnad i hela landet för flera hundra miljarder i investeringskostnader.

Är vi i Sverige utsatta för ett tekniskt experiment, i längden skadligt för vår miljö och för våra liv?

Mobilanvändandet kryper också ner i åldrarna – säkert tusentals barn i 9–13 års ålder fick en mobil i julklapp. Barn och unga har tunnare skallben än vuxna och borde därför vara mycket känsligare för högfrekvent strålning.

I länder som Tyskland, Ryssland, Österrike och Italien har statliga myndigheter gått ut med rekommendationer till sina medborgare att iaktta försiktighet vid mobilanvändande, till exempel för barn och gravida. Och vad gäller tillåtna gränsvärden för strålning från mobilmaster så ligger Sverige i topp. Här tål vi tydligen mer strålning än i andra länder.

Jag frågar mig om SSI, Statens strålskyddsinstitut, verkligen har rent mjöl i påsen.

SSI ska vara medborgarnas opartiska kontrollorgan för all form av strålning. Vad säger SSI och socialstyrelsen till de människor som drabbas men som försäkringskassan inte ersätter eftersom det, enligt SSI, är ofarligt att bygga 3G-master i närheten av bostäder och skolor?

Protesterande medborgare bärs bort av polis. Böcker som Mona Nilssons 3G-bok tigs ihjäl av media. Länsstyrelser och Sveriges riksdag struntar i försiktighetsprinciper som är inskrivna i grundlagen. Svenska forskare både i Lund och på Karolinska institutet nekas anslag till forskning på området trots larmrapporter om döda fågelungar vid mobilmaster.

Den förre folkhälsoministern Morgan Johansson borde ägna sin nyvunna tid som engagerad socialistisk politiker till att städa i eget bo. Annars kommer regeringen Persson att gå till historien som de som sände sina landsmän till en långsam död i form av diverse strålningsskador.

Det är hårda ord, men jag är den förste att be om ursäkt om vi om tio år kan konstatera att min mobilvärk, och alla andras med för den delen, var struntprat.