Bonden är  förloraren

Svensk mejerimarknad står inför historiska utmaningar. Mjölkproduktionen minskar samtidigt som mer än hälften av all mjölk som produceras i Sverige­ är utsatt för internationell konkurrens. Enligt branschorganisationen Svensk Mjölk har den ekonomiska situationen för landets mjölkbönder aldrig någonsin varit så besvärlig och det finns stora risker för konkursade mjölkgårdar.

På den svenska marknaden råder prispress och mejeriföretagen tvingas tävla mot varandra med låga priser och utvidgade produktportföljer. I slutändan är det alltid den enskilde mjölkbonden som förlorar på priskriget när förlusterna täcks upp med sänkt betalning för mjölken.

En liter standardmjölk kostade år 1995 i genomsnitt 6,26 kronor och tolv år senare 7,36 kronor. Under samma period har priserna på foder, gödsel, bränsle och arbetskraft ökat betydligt. Det låga mjölkpriset ska även ställas i relation till att en halv liter Coca-Cola i dag kostar 16 kronor exklusive pant i någon av landets pressbyråer.

Samtidigt vet vi att konsumenterna är beredda att betala för närproducerade och ursprungsmärkta livsmedel. I en nyligen genomförd opinionsundersökning som mejeriföreningen Milko beställt är åtta av tio konsumenter villiga att betala mer för närproducerad mjölk än konventionell mjölk.

Så varför höjs inte mjölkpriset?

Coop, ICA och Axfood i Solna norr om Stockholm svarar tillsammans för 80 procent av den svenska dagligvaruhandeln. En handfull tjänstemän på inköpsavdelningarna ansvarar ensamma för inköp, försäljning och prissättning – ofta över huvudet på konsumentorganisationens medlemmar. Grundregeln för deras beslut är lika enkel som följderna blir svåra: pressade priser på inköpta livsmedel ger mer tillbaka till handelns aktörer.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt att Thomas Svaton, vd för Svensk dagligvaruhandel, undertecknar en ledare på organisationens hemsida med rubriken: ”Sverige behöver bara ett mejeriföretag”. Innehållet är ett frontalangrepp på alla oss som arbetar för en utvecklad svensk mejerinäring. Thomas Svaton skriver: ”Sju mejeriföretag konkurrerar om de svenska konsumenterna, har vi råd med en så splittrad struktur inom en produktkategori med extremt lågt förädlingsvärde? De flesta länder i Europa har skapat storskaliga lösningar. Svenska bönder och deras mejeriföretag måste öka ansträngningarna för att vara med i matchen!”

Jag har naturligtvis stor förståelse för att mejeriföreningarna är i behov av tätare samarbeten. På detta område är Milko pådrivande. Det kan vara i form av industrisamarbeten, fusioner eller andra strukturaffärer. Men det ska inte ske på handelns villkor. Det är landets mjölkbönder som gemensamt äger frågan. En sak är säker: en mjölkbondes kostnader kan inte rationaliseras bort utan att det drabbar matkvalitén negativt. Till skillnad från Coca-Cola kan man inte genom ett knapptryck stänga av mjölkkon beroende på upp- eller nedgång i efterfrågan.

Ska Sveriges mjölkbönder klara framtidens utmaningar behövs därför en offensiv strategi från mejerimarknadens aktörer:

För det första måste mejeriföreningarna tillsammans arbeta för de svenska mjölkgårdarnas överlevnad och sluta prispressa för att vinna affärer. I slutändan drabbar det konsumenterna när de närproducerade livsmedlen försvinner från butikshyllan. Ett gemensamt initiativ från landets mejeriföretag vore därför önskvärt.

För det andra måste handeln sluta ställa landets regionala mejeriföretag mot de multinationella jättarna i upphandlingarna. Mjölk kan inte likställas med Coca-Cola. När tjänstemännen på Coop Sverige nyligen fattade beslut om att kasta ut de mindre mejeriföretagen från butikshyllorna hotar man just den mångfald man säger sig arbeta för.

Jag och många med mig sätter stor tilltro till ett fortsatt livskraftigt svenskt jordbruk med öppna landskap och välmående djur och gårdar. Svensk Dagligvaruhandels bidrag till ökad enfald beklagar jag djupt och det skulle därför vara klädsamt om Thomas Svaton slutade gömma sig bakom inköparnas kostymer och började driva konsumenternas intressen.