Mördaren är inte ensam

Jag är själv assyrier, kristen och född i Turkiet. Det börjar i skolan. Turkiska barn får lära sig att vi är lögnare, att vi icke-muslimer är otrogna, att vi är syndiga, att man ska se ned på oss. De basunerar ut att det är rätt att mobba oss och att det inte är mer än rätt att förtrycka oss.

Man har förvrängt sanningen i historieböckerna och får oss att framstå som förrädare mot den turkiska staten. Man får barn att tro att vi vilken dag som helst kan sälja vår själ och vår stat.

Det är som att den svenska riksdagen skulle stifta en lag som förbjuder samer att säga att de är annat än svenskar. Säger de att de är samer kan de dömas för anti-statlig verksamhet. ”Förräderi!”

I turkiska skolböcker står inte ett ord om folkmordet på assyrier, armenier och greker under första världskriget. Inte ett ord om massakrerna som nästan helt utplånade de kristna.

Det är som om historieböckerna i Sverige skulle revideras och alla illdåd som svenskar i historien utfört mörkades. Diskuterar man dem kan man bli dödad – som Hrant Dink.

Han förkroppsligade hatet mot turkiska medborgare av annan etnicitet och religion, han hade blivit en symbol för detta hat.

Dink var den förste som dömdes för ”förräderi” enligt den turkiska lagens artikel 301, en lag som stiftades för att, bland annat, tysta all diskussion om folkmordet på kristna under första världskriget.

Han slets mellan sin vilja att få fram sanningen om folkmordet och kärleken till sitt hemland Turkiet. Han var mycket positiv till ett EU-medlemskap för Turkiet. Det skulle bidra till att göra landet rättvisare och mer demokratiskt, och till att mänskliga rättigheter skulle respekteras. Dink ville också att Turkiet skulle tillåta en dialog om folkmordet, något som idag är olagligt att ens tänka.

Vi har alla kunnat ta del av rapporteringen om mordet på Dink. En ung man har gripits, och erkänt mordet, och media jagar den unge mannens släktingar för kommentarer.

Det vänder sig i magen på mig av att lyssna på alla som fördömer mordet. Visst, det är bra att det fördöms, men det räcker inte. Långt ifrån. Det som måste fördömas är den dagliga hatpropagandan mot de kristna från och i Turkiet!

Mina släktingar som bor kvar i Turkiet har blivit hemmablinda, de tycker att det är okej att de förtrycks?? De har lärt sig att leva med att vara andra klassens varelser, efter alla dem som är födda muslimer.

Turkiets premiärminister Erdogan är lika hemmablind när han å ena sidan fördömer mordet på Dink och å andra sidan inte anser att de som inte är födda i muslimska familjer är lika mycket värda.

Mördare!!! Alla journalister, åklagare, domare och politiker som skrek högt när Dink dömdes för ”förräderi” är medskyldiga till mordet. De hjärntvättar unga män till att vilja mörda icke-muslimer som ses som ett hot mot turkiskheten. De får ungdomar att tro att man genom att hata dem gör landet en tjänst.

Den misstänkte mördaren är såväl mördare som offer.

Heder åt de turkar som vågar säga vad de tycker om mordet och landets lagar! Jag har många goda vänner bland muslimskfödda turkar och vill uttrycka min uppriktiga uppskattning för att de kämpar hårt för att vårt älskade hemland skall demokratiseras. Även muslimskfödda journalister och aktivister som velat förändra Turkiet har mördats – det får vi inte glömma i vår sorg och ilska över mordet på Hrant Dink.

Och JA, jag älskar också Turkiet!