”Vår dotter mördades också av en psyksjuk”

Jag vill börja med att påpeka att jag aldrig påstått att ALLA psykiskt sjuka är våldsbenägna. Jag kan hålla med David Eberhard om att det är en väldigt liten del av alla psykiskt sjuka som är våldsbenägna, men när dessa dåd sker får det en enorm uppmärksamhet.

Jag önskar att det kunde finnas ett ”mätverktyg” för att gradera patienterna bättre. Även där håller jag med David Eberhard, att en exemplarisk diagnos på mer än 70–80 procents säkerhet är nog, tyvärr, en omöjlighet. David Eberhard kritiserar även Anders Milton angående ekonomiska resurser. Skulle pengar minska vansinnesdåden? undrar David Eberhard. Sannolikt inte, säger han.

Där börjar mina protester. Pengar är inte allt, sägs det. Men de betyder för mycket för att vara utan. Pengar får inte vansinnesdåden att upphöra. Men rätt använda tror jag oddsen att de minskar ökar.

Psykiatrireformen på 90-talet har blivit förödande. Den ”galning” som EJ är känd inom psykiatrin kan vi inte gardera oss mot. Men de som redan är där, borde fångas upp bättre.

Så nu tänker jag sticka ut hakan och ge några förslag som växt fram i min värld. Jag är mycket medveten om att jag kommer att få många människor emot mig, men det ”skiter” jag högaktningsfullt i. Jag har förlorat en dotter på en dåligt fungerande psykiatri.

1 Använd en del av de pengar Anders Milton föreslår till att öka antalet vårdplatser, både slutna och öppna.

2 Använd en del av pengarna och anställ mer personal. (Krävs också att denna del av sjukvården får en bättre status.)

3 Kvalitetshöj den personal som redan finns.

4 Ändra lagstiftningen så att det är möjligt att kvarhålla potentiella ”vansinnesutövare” under längre tid.

5 Jag ifrågasätter stafettläkarsystemet när det gäller psykiatrin. I Sabinas fall ”bollades” den psyksjuke mellan olika vårdplatser (orter) och ett antal läkare. Tror att psykiatrin behöver ”långvarig” personal som känner patienterna och får dem att känna sig trygga.

6 Skärp kraven för dem som döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (SUP). De ska bara kunna släppas villkorligt. Tvinga dem att besöka en psykmottagning varje dag och där under övervakning inta mediciner. Vid uteblivet besök ska tvångsomhändertagande ske igen. Den villkorliga frigivningen har då förverkats. Proceduren får börja om igen.

7 Det är hög tid för regering och riksdag att ta tag i detta elände nu.

8 Vem bär ansvaret vid en utskrivning av en SUP-dömd gärningsman? Lagmän och nämndemän som EJ är psykexperter eller de läkare som SKA VARA experter? I det senaste fallet, eller i vårt eget fall, finns det ingen som har ett ansvar. Det är ungefär som när flera gärningsmän skyller på varandra och ingen kan fällas, fast de var med om det.

9 Jag är ej emot förändringar, men de SKA leda till förbättringar. Sker inga förbättringar är det bättre att gå tillbaka till något som fungerade bättre.

10 Till drabbade: tveka inte att ha kontakt med gärningsmannens anhöriga för att också få insikt i hans/hennes historia och bakgrund. Det hjälpte oss.

Detta var några av mina förslag. Ni som vill slå på min haka – VAR SÅ GODA! Det ändrar inte min inställning i alla fall. Det kan inte bli värre än det jag redan varit tvungen att uppleva. Jag har frivilligt velat se bilder på Sabinas skador. Jag kan säga att en schweizerost är mer hel än vad Sabina var på ryggen. Därför har jag inte så mycket till övers för psykiatrin som den är i dag.

Till den drabbade familjen i Norrahammar, behöver ni i framtiden prata med oss – RING! Aftonbladet har våra telefonnummer.