Vi är en resus som inte tas tillvara!

Statens satsning på en ökning av kvinnligt företagande med 100 miljoner kronor verkar ha spenderats till ingen nytta. Sedan 2007 har antalet kvinnliga företagare minskat med 0,1 procent. Bland annat har pengar gått till Nutek som gjort en satsning på rådgivare till kvinnor. När vi som två unga kvinnliga nyföretagare försöker kontakta ambassadörer får vi svaret att de inte har tid.

Hur ser de offentliga satsningarna som säger sig uppmuntra och stötta kvinnor som vill starta företag ut? Vi är två kvinnliga nyföretagare som mötts av tystnad från statliga stödorganisationer som tagit del av satsningen; Nutek och Nyföretagarcentrum.

Vid Nyföretagarcentrum blev vi ombedda att fylla i en utvärdering av deras satsning på kvinnligt företagande, detta var vid det obligatoriska introduktionstillfället. Nästa steg var en rådgivning där vi fick höra att; ”Kvinnor är mer osäkra än män, majoriteten av män som söker sig hit lyckas, kvinnorna ser man inte mer”. Rådgivarens sista kommentar var att kvinnor passar bättre än unga män som sekreterare.

Kanske är det samma könsstereotypa syn som lett Maud Olofsson att satsa på ambassadörer via Nutek för kvinnor som vill starta företag. I stället för direkt inspiration till unga kvinnor som står i startgroparna eller som precis startat eget, fick vi beskedet att de inte har tid avsatt för oss, utan för bland annat information på skolor. Så blev våra behov effektivt tystade, fastän syftet för satsningarna utåt verkar vara möjliggörande för kvinnliga företagare.

Att kontakta nämnda stödorganisationer har för oss resulterat i ett ickestöd, bestående av meddelandet att ”dina idéer passar inte inom våra ramar” eller ”vi har inga pengar till dig”. Nutek och Nyföretagarcentrum borde fundera över hur de ska fånga upp oss som ”inte passar inom deras ramar”. Hur ska de bäst möta unga samhällsentreprenörer på ett välkomnande och inspirerande sätt?

Vi efterfrågar en mer behovsinriktad satsning från staten; en förfrågan bland kvinnor som vill starta eget om hur regeringens bidrag ska användas borde vara en förutsättning. Varför gick inte dessa medel direkt som insats eller lån till kvinnliga nyföretagare? En investering i en resurs som samhället inte tar tillvara. Med dagens löneskillnader har kvinnor som företagare generellt mindre kapital och därmed färre chanser att få banklån. Paradoxen i att man bara får låna pengar om man redan har ett kapital utesluter en stor del av de nytänkare som vi så väl behöver i Sverige. Någonting står inte rätt till i den struktur som ska gynna kvinnliga småföretagare. Massor av idéer förverkligas aldrig, vilket är en enorm ekonomisk förlust för Sverige.

Fem procent av alla sysselsatta kvinnor i Sverige är egenföretagare. Hur skulle arbetstillfällen och den ekonomiska utvecklingen se ut i dagens ”jämställda Sverige” om lika många kvinnor som män var företagare?

Makt är inget nollsummespel, i stället för att tjata om kvotering av kvinnliga chefer i företag, varför inte satsa ordentligt på kvinnligt företagande och på så sätt öka andelen kvinnliga chefer till en jämlik nivå?