Om bara några månader inleder Sverige sin period som ordförandeland för EU. Den perioden kommer att avslutas med COP15, FN-mötet som kommer att bli avgörande för om världens länder ska kunna hejda klimatförändringarna. Världens ledare träffas i Köpenhamn i december för att ta fram ett ramverk för FN:s klimatpolitik efter 2012. Det är alltså nu det gäller!

Miljöpartiet och den gröna partifamiljen i resten av världen har arbetat med klimatfrågan i decennier. De senaste åren har vi alla, både politiker och allmänhet, fått större insikter. Vi vet nu att mänskligheten bär ett mycket stort ansvar. Vi vet att klimatförändringarna sker väldigt hastigt. Vi vet att det kommer att kosta mer ju längre vi väntar, både i ekonomiska resurser och i mänskliga tragedier. Människor kommer att tvingas fly från extrema klimatförändringar och hela länder riskerar att hamna under vatten.

Därför hade det kunnat vara en stor ära för Sverige att vara ordförandeland i EU just under Köpenhamnstoppmötet. Jag hade önskat att den svenska regeringen hade åkt till Köpenhamn och visat resten av världens ledare att det går. Att ett land kan minska sina utsläpp radikalt. Men i stället tänker Fredrik Reinfeldt åka till Köpenhamn med blicken i golvet.

Den moderatledda regeringen har prioriterat motorvägar och kärnkraft framför järnvägar, kollektivtrafik och förnybar energi. Den har prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar mest framför grön skatteväxling för dem som lever klimatsmart.

I två och ett halvt år väntade vi på en klimatpolitik från regeringen. När de borgerliga allianspartierna väl var överens bestod den i att bygga fast oss i 75 års längre kärnkraftsberoende och att inga nya åtgärder ska verkställas eller miljöavgifter införas förrän nästa mandatperiod. Det är inte seriöst.

Merparten av världens utsläpp kommer inte från Sverige. Det vore också orimligt, i och med att inte ens en procent av världens befolkning bor i Sverige. Men vi har ändå högre utsläpp per person än de flesta andra länder – och högre än vad klimatet tål. Det är de höga utsläppen som vi har ansvar för att minska.

Den svenska regeringen verkar tyvärr tycka att Sverige ska lägga sig på minsta gemensamma nivå och har väldigt låga politiska ambitioner. Sverige ska till exempel ligga under EU-genomsnittet i ökningstakten av förnybar energi och under EU-målet när det gäller energieffektivisering. Så vad har vi då för möjligheter att ställa hårda krav på andra länder om inte ens vi klarar av att ha en hållbar politik själva?

Sverige har möjligheter att både ställa om på hemmaplan – och klimatinvestera i andra länder. Det krävs samarbete och solidaritet mellan alla världens länder. Finanskrisen och lågkonjunkturen gör satsningarna än mer betydelsefulla. Därför vill Miljöpartiet att regeringen tänker om på de två centrala punkterna i klimatarbetet: Sveriges ansvar för våra egna utsläpp – och Sveriges solidaritet med omvärlden.

För det första måste vi våga visa vägen. Sverige måste föregå med gott exempel. Som grön politiker vet jag att det går att göra en grön offensiv. Investera konsekvent mer i hållbara transporter, som järnvägar och kollektivtrafik än motorvägar. Investera oss ur klimatkrisen med satsningar på förnybar energi och teknik. Använd ekonomiska styrmedel för att fasa ut fossila bränslen och satsa på förnybar energi.

Det land som är ledande inom klimat- och energifrågor kan leda världen in i framtiden.

För det andra måste vi bistå utvecklingsländerna med klimatinvesteringar. Internationell klimatpolitik ska utgå från att det är de rika länderna som i första hand bär ansvaret för utsläppen och ge fattigare länder chans att lyfta ur klimatkrisen. Ett land ska förväntas bidra i relation till deras befolknings välstånd.

Vi säger nej till att som regeringen gör bara satsa på projekt som innebär att vi köper oss fria från att minska utsläppen hemma. Och vi säger bestämt nej till att klimatinvestera i de världsbanksfonder som i sin tur lånar ut pengar till kärnkraft och kolkraft. Pengarna behövs i de fattiga länderna och ska kanaliseras via FN. Det är det enda rimliga.

Ring mig Reinfeldt! Än är det inte för sent att byta spår – jag ställer gärna upp med goda råd.