Nordkoreas tragiska misstag

Denna gång lyckades de. Den förra kärnvapensprängningen för nästan tre år sedan var närmast en blindgångare. Man hade förvarnat om att provet skulle ske med en förväntad sprängverkan av minst sex kiloton. Det blev mindre än ett kiloton. Kärnladdningen blev inte tillräckligt komprimerad.

Denna gång hade man inte förvarnat. Hade explosionen uteblivit skulle ingen ha märkt misslyckandet. Men nu lyckades man.

Nordkorea har byggt plutoniumbomber. I en plutoniumbomb komprimeras en kärna av plutonium med explosioner från en klotyta som omger kärnan. Dessa laddningar måste brisera med mikrosekunds precision. En uranbomb är mycket enklare att bygga, men landet har ingen anläggning för att anrika uran, i vart fall inte i mer än mycket små mängder.

Varför testar Nordkorea kärnvapen? Tre orsaker är uppenbara: Status, avskräckning och utpressning.

  Status: Om Nordkorea inte hade sitt kärnvapenprogram skulle vi inte uppmärksamma Nordkorea mer än Mali eller Paraguay. Kim Jong Il vill inte bli bortglömd.

  Avskräckning: Redan under Koreakriget för ett halvsekel sedan hotade USA:s befälhavare general MacArthur att använda kärnvapen. Man har inte glömt i Pyongyang. Vid våra kontakter med nordkoreaner framhåller de ständigt att man med kärnvapen vill avskräcka USA från anfall. ”Irak hade inte kärnvapen, men det har vi.” I Läkare mot kärnvapen försöker vi övertyga nordkoreanerna om att den amerikanska opinionen trodde att Irak hade kärnvapen. Hade regeringen inte lyckats få folk att tro på detta hot skulle kriget mot Irak förmodligen inte att ha accepterats. Och Irak har olja, det har inte Nordkorea. Nu, när Kim Jon Il har fungerande kärnvapen, ökar risken för ett amerikanskt anfall.

  Utpressning: Nordkorea har med framgång använt sitt kärnvapenprogram för utpressning. Sedan 1994 har man gång på gång förhandlat om att få olja och ris från Sydkorea och USA i utbyte mot att lägga ner delar av sitt kärnvapenprogram. USA utlovade 1994 till och med två kärnkraftsreaktorer av lättvattentyp till Nordkorea. Båda sidor har i viss mån backat från sina åtaganden, men Nordkorea har fått en hel del ris till sin svältande befolkning.

Det vore naturligtvis vansinne av Kim Jong Il att anfalla Sydkorea, med kärnvapen eller utan. USA kommer då att lägga Nordkorea i grus och aska, ännu värre än vid det förra Koreakriget. Och USA behöver inte använda sina kärnvapen för att åstadkomma detta.

De som mött diktatorn i Pyongyang förefaller vara överens om att han inte är vansinnig och att han har en någorlunda realistisk uppfattning om omvärlden. Omkring honom finns naturligtvis människor som inte vill få sitt land förstört.

Kanske skulle kärnvapenprovet kunna få en positiv konsekvens. Nordkorea har i decennier sagt sig arbeta för ett kärnvapenfritt Korea, alltså hela halvön. Den koreanska halvön kunde göras till en kärnvapenfri zon. Det skulle innebära att kärnvapen inte får finnas där eller införas dit. Zonen skulle kunna innefatta även Mongoliet, som redan är en kärnvapenfri zon. Ett avtal om negativa säkerhetsgarantier, att inget land skulle använda kärnvapen mot Korea, kunde ingå. Det är osäkert om USA kan acceptera denna förändring i sina kärnvapendoktriner, att ”alla alternativ finns på bordet”. Nordkorea måste givetvis acceptera omfattande, icke föranmälda inspektioner.

Så fungerar inte den internationella politiken. I stället kommer krav på hårdare sanktioner att drivas.

Kärnvapenprovet kan få viktiga konsekvenser i omvärlden. President Obama får svårare att arbeta för kärnvapennedrustning. Det amerikanska missilförsvaret i Sydkorea kommer att expanderas, och missilförsvaret i Europa får också en boost, även om det inte finns någon logik i den konsekvensen. I Japan kommer de politiker som vill öka rustningarna och bygga kärnvapen att höja rösterna.

Nordkoreas kärnvapenprov är ett tragiskt misstag. Följderna blir svårast för befolkningen, en av de mest förtryckta i hela världen. Från säkerhetssynpunkt behöver sprängningen inte betyda mycket, om stormakternas och Japans regeringar inte väljer att använda hotet från Nordkorea som en förevändning för upprustning.