Det är alltid högsäsong för våldtäkt

Det är sommar. Utesäsongen har tagit fart och det är lätt att tro att det är den här perioden som kantas av flest våldtäkter och övergrepp. Men verkligheten är en annan. Varje månad året runt anmäls ca 400 våldtäkter och grova våldtäkter i Sverige. Oavsett om det är vår, sommar, vinter eller höst. Det är alltid högsäsong i våldtäktssverige.

Sverige hamnade nyligen på en tragisk toppnotering på listan över länder med flest våldtäkter i Europa. Rapporten har jämfört statistik mellan olika länder i Europa och visar både att det begås anmärkningsvärt många våldtäkter i Sverige och att vi är sämst på att klara upp de våldtäkter som sker. Det är ett osmickrande betyg. Både för vårt jämlika samhälle och för vårt arbete mot ett tryggare Sverige.

Den höga siffran har i grunden till stor del att göra med en bra lagstiftning som rubricerar allt fler övergrepp för vad de verkligen är. Många brott som tidigare kategoriserades som sexuellt utnyttjande och sexuellt tvång rubriceras nu i stället som fullbordade våldtäkter. I Sverige har vi även kommit ganska långt vad gäller benägenheten att anmäla de brott offren utsätts för. Det förklarar en del av siffrorna, men det förklarar inte hela bilden. Vi har långt kvar innan vi kan vara stolta över vårt arbete med att bekämpa våldtäkter.

Vi kan börja med att revidera vår bild av våldtäktsmannen. De allra flesta gärningsmän är bekanta eller ytligt bekanta med offret. Den okända våldtäktsmannen som överfaller ensamma kvinnor i parker finns, men är ganska sällsynt. Han är mer känd i media än i verkligheten. De allra flesta offer och gärningsmän känner varandra och övergreppet blir ett olyckligt slut på en date, en kväll ute eller en studentskiva med klasskompisarna. Extra tragiskt är att en stor del av offren är mycket unga.

Den naturliga frågan blir då vad vi kan göra åt problemet. Lagen finns redan och definierar tydligt vad som är en våldtäkt och hur brottet bör bestraffas. Svårigheten ligger snarare i gärningsmannens egen syn på vad en våldtäkt innebär och i att bevisa att en våldtäkt ägt rum.

För att på allvar komma till rätta med våldtäktsproblematiken krävs alltså mer än en strängare lagstiftning.

För det första är det rimligt att skapa en enhetlig och nationell hantering av våldtäktsfallen. Specialiserade poliser och våldtäktskliniker bör finnas i hela landet. Utsatta måste genast få hjälp att uppsöka vård för både fysiskt och psykiskt omhändertagande och säkerställande av spår. Dessa spår ska följas upp, anmälan ska göras och inblandade ska höras. Detta skapar de rätta förutsättningarna för en rättssäker process för alla inblandade.

I rättsprocessen ska större ansvar utkrävas av den anklagade gärningsmannen. I dag läggs allt för stor vikt vid yttre och förmildrande omständigheter. Allt för ofta ifrågasätts offret, hennes tidigare sexuella erfarenheter, relationen till gärningsmannen och om hon varit berusad. Samtidigt anses just alkoholpåverkan vara en förmildrande omständighet för mannen, då rätten på grund av detta inte alltid kan bevisa hans uppsåt. Kan han inte ta ansvar för sina handlingar när han dricker ska han helt enkelt inte dricka. Det finns inga ursäkter för våldtäkt.

Sist men inte minst kan vi alla göra en insats för att förändra attityden till våldtäkt. Det är aldrig tillåtet att förgripa sig på en annan människa. Ett nej är alltid ett nej. Det är aldrig offrets fel att hon utsätts för ett övergrepp. Allt för ofta skuldbeläggs offret vilket orsakar både färre anmälningar, tillbakadragna anmälningar, uppslitande domstolsprocesser och evigt lidande. Det får ödesdigra konsekvenser och ger sår för livet. Genom att förändra synen på våldtäkter kan vi förändra den dystra statistik som för närvarande präglar svenskt rättsväsende. Då kan den här sommaren bli starten på någonting nytt. Och antalet våldtäkter kan minska, oavsett tid på året.