Svik inte löftet

För nio år sedan gav världens ledare genom millenniemålen ett löfte till jordens allra fattigaste människor: till 2015 ska den extrema fattigdomen och hungern ha halverats – minst.

I dag visar en rapport från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att löftet är långt ifrån infriat. Dessutom riskerar den globala ekonomiska krisen att leda till att framsteg som gjorts går förlorade.

Ledare i rika länder – som Sverige – måste nu visa att de inte tänker lämna de fattigaste i sticket.

För det är ingen munter läsning som Ban Ki-moon bjuder på. Bara i år kan upp till 90 miljoner fler människor bli extremt fattiga till följd av den ekonomiska krisen. Dessutom har höga matpriser lett till att över en miljard människor – fler än någonsin tidigare – nu är kroniskt undernärda.

De fattiga drabbas dubbelt av den ekonomiska krisen. Precis som i Sverige förlorar människor i fattiga länder sina jobb, men eftersom sociala skyddsnät ofta saknas tvingas familjer skära ner på maten och ta barnen ur skolan. Dessutom kommer biståndet att sjunka när de rika ländernas ekonomier krymper, eftersom det oftast ges som en andel av bruttonationalinkomsten (BNI).

FN:s generalsekreterare kräver nu att alla världens ledare på allvar börjar leva upp till sina löften från 2000. De rika länderna har inte gjort tillräckligt.

Bara fem länder lever upp till löftet om att ge 0,7 procent av BNI i bistånd, Sverige är ett av dem. Förhandlingarna om nya handelsvillkor har brakat ihop och även om en del skulder har skrivits av är det en lång väg kvar till målet.

Samtidigt måste regeringarna i fattiga länder bli bättre på att tillgodose sina medborgares mest basala behov. Detta förutsätter fungerande myndigheter, demokratisk delaktighet och en aktiv kamp mot korruption, något som vi i FN:s utvecklingsprogram UNDP arbetar tillsammans med regeringarna i 166 länder för att åstadkomma.

Fram till nu har vi i FN trott att det är möjligt att nå millenniemålen. Men det krävs större politisk vilja än vi hittills har sett. Som ordförandeland i EU kan Sverige bidra genom att påverka andra europeiska länder att ta ett större ansvar. Vi hoppas att Sverige – och andra rika länder – tar det ansvaret.