"Därför klär jag mig inte som min mamma"

Det finns nog ingen klädkodex som väcker lika mycket uppmärksamhet, känslor och anstöt som de finskromska kvinnornas – vid sidan av de muslimska kvinnornas slöja. Den enda skillnaden är att den aldrig debatteras på en högre nivå. En klädsel som otaliga kvinnor bär på varje dag.

Det finns en grupp kvinnor i samhället vars villkor och situation sällan uppmärksammats.

I vart fall det inte handlar om mångkulturalismens gunst.

Många av er ser dem dagligen, antagligen i stormarknaden eller i någon av veckotidningarna där deras liv oftast blir skildrade i tjusiga ordalag och där många gånger sakfelen övergår både deras och journalisternas förstånd. Klädda med svarta långa sammetskjolar beströdda med paljetter samt färgglada blusar i olika schatteringar. Jag talar om finsk romska kvinnor.

För att klargöra det från början så är romer ingen homogen grupp och att låta finska romer bli en norm för hur romsk kultur och traditioner fungerar kan ibland bli missvisande.

Den historiska bakgrunden till att finska romer utvecklat en egen klädkodex är ganska enkel, i synnerhet de finskromska kvinnorna. Dels beror det på det stränga klimatet som råder i stora delar av Finland under vintern samt att det i den finskromska kulturen är skamligt för en kvinna att visa benen.

Men i vissa romska kulturer har detta luckrats upp väsentligt även om regler finns. Men den traditionsmässiga klädseln som de finskromska kvinnorna bär med de stora svarta sammetskjolarna tillkom successivt under 1900-talet. Innan dess var det inte kläderna som visade vem du var utan romernas sätt att leva som då var totalt främmande för majoritetsbefolkningen.

Eftersom min mor tillhör den finsk romska gruppen hade det varit ett naturligt steg i in i mitt vuxenliv att ta på mig de traditionsenliga kläderna.

Men eftersom jag har varit lite av en rebell sedan barnsben bestämde jag mig ganska tidigt för att aldrig ta på dem.

Dels på grund av att jag aldrig skulle känna mig bekväm i dem men även på grund av det rådande samhällsklimatet. Visst medförde det ett antal hetsiga debatter hemma där för och nackdelar noga övervägdes men till slut vann min övertygelse. Att besluta sig för att ta på sig dem innebär en rad olika förpliktelser, vilket bland annat innebär att personen i fråga inte får visa sig utan de kläderna för någon äldre.

Men det innebär även att på ett obemärkt sätt hamna i de traditionella könsrollerna vilket är svårt att handskas med om man som ung romsk kvinna exempelvis vill göra karriär. Min personliga uppfattning är att man inte blir mer romsk för att man tar på sig de traditionella kläderna. För mig ligger det på ett djupare plan än så.

Att vara rom för mig innebär att bära på ett rikt kulturarv och en stolthet som sitter i själen oavsett hur jag än väljer att tillämpa min romskhet. Men jag hyser samtidigt all respekt för de tjejer som väljer att ta på sig de traditionella kläderna.
Det finns nog ingen klädkodex som väcker lika mycket uppmärk-

samhet

Att bära de traditionella kläderna innebär ett ansvar, ett ansvar gentemot sig själv och gentemot människor runt omkring en. Det är inte vad människorna ser hos dig som alltid säger vem du är eller vad du är, utan det är det man inte ser.

Det är inifrån respekten för dig själv och för andra skapas, för människor som lever mitt ibland oss här och nu och de som har lämnat oss. I integrationens spår försöker många människor förklara saker som legat fördolda hos vissa grupper sedan mycket lång tid tillbaks i tiden. Det är okunskapen och skillnaderna mellan den gamla urkulturen och de relativt nya traditioner och sedvänjor som blir missvisande och som kan förvanska den äkta bilden av romernas ursprung.